# ID: svediakorp-gov453271
# author: Panzeri (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vet inte hur jag skall ställa mig till ThyssenKrupps beslut att friställa 630 arbetstagare i morgon bitti – utöver dem som redan förlorat sina arbeten inom sektorn för magnetiskt stål.
Jag vet inte om jag skall betrakta det som bristande respekt för parlamentet, som debatterar ärendet, eller bara som ett öppet erkännande från företagets sida av de motsägelser som följer av industripolitiken.
För bara några dagar sedan skickade företaget en skrivelse till ledamöter av Europaparlamentet – jag vet inte till hur många – där det sade att det vill skydda sin position i fråga om magnetiskt stål och även investera i rostfritt stål.
Det beslut företaget nyss har fattat motsäger allt detta.
Faktum är att beslutet att lägga ned divisionen för magnetiskt stål orsakar allvarliga sysselsättningsproblem och har negativa effekter på hela anläggningen och Terni-området.
I sysselsättningstermer kan detta beslut orsaka förlusten av mer än 1 500 arbetstillfällen inom stålindustrin och relaterad industri.
Som om detta inte vore nog verkar ThyssenKrupp inte längre vara intresserade av eller uppskatta de fördelar i form av infrastruktur och energikostnader företaget åtnjuter, trots att det upprepade gånger har efterfrågat dem.
Det är uppenbart att detta betyder att företaget vill ha fria händer: Fria händer att gradvis montera ned produktionslinjen för rostfritt stål också, den som enligt företaget skall vara anläggningens kärnverksamhet.
Det verkar som om vi har sett allt det här förr.
Efter att ha tagit över den italienska marknaden minskar företaget gradvis produktionsvolymerna i Terni och upphör helt med produktionen av magnetiskt stål för att kunna investera någon annanstans.
Genom degraderingen till regional status och dramatiskt minskade produktionsvolymer – jag talar om omkring 800 000 ton per år, jämfört med verkets kapacitet för 2 miljoner ton per år – och med höga energikostnader, skulle stålverket i Terni i stort sett i slutändan nedmonteras helt.
Eller förtalar vi företaget?
Men varför har företaget då tillverkat rostfritt stål i en anläggning som är flera decennier gammal under de senaste tre åren, medan en ny anläggning, som bara är tre år gammal, knappt har använts alls?
Jag tror att alla numera vet att det är svårt att få tag på ett kilo stål av något slag, eftersom marknaden visar tydliga tecken på allvarlig materialbrist, skyhöga priser och en global produktionskapacitet som är helt uppbokad för lång tid framöver.
Det är ganska uppenbart att om företaget lämnar Terni kommer priserna att öka ytterligare, och den elektromekaniska industrin i Italien skulle få stora svårigheter eftersom den står för 40 procent av konsumtionen i EU.
Företaget har inte ens velat fundera på alternativa lösningar, som att främja ett konsortium av italienska användare liknande det som redan finns i Förenade kungariket, leverera bandrullar av varmvalsat band från Tyskland, vilket redan görs för vissa produktionsanläggningar (till exempel Genselkirchen och till och med till konkurrerande anläggningar, som Newport) eller återuppta driften av en elektrisk masugn som redan installerats i Terni och som endast kräver små investeringar av miljöskäl.
Därför befinner vi oss i denna svåra situation, som är oacceptabel för oss på grund av de produktionskostnader och sociala kostnader det innebär.
Hur kan vi finna en väg ut ur denna situation?
För det första bör företaget uppmanas att ta sitt ansvar för de åtaganden det har gjort och de avtal det har undertecknat.
För det andra bör företaget återuppta samtalen med arbetsmarknadens parter och lokala organ, eftersom det för närvarande inte pågår några samtal.
Vi anser att en dialog mellan parterna är nödvändig för att hitta lösningar på problemen.
För det tredje – och här riktar jag mig främst till kommissionsledamoten – är det viktigt att vara konsekvent med Lissabonstrategin som syftar till att skapa konkurrenskraft genom att skydda och utvidga produktionsbasen i stället för att lägga ned anläggningar, vilket går i helt motsatt riktning.
Slutligen anser jag att det är absolut nödvändigt att inte bara svara på läget i fråga om omstruktureringsprocessen i EU, utan att allvarligt och noggrant överväga vilken slags industripolitik som krävs i EU för att lösa problemen med konkurrenskraften.
Ju förr vi gör detta, desto bättre.
Genom att diskutera dessa viktiga frågor kan parlamentet ge ett mycket stort bidrag till en positiv lösning för hela affären med stålverket i Terni och skapa verkliga framtidsutsikter för industrin i EU.
