# ID: svediakorp-gov453269
# author: Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,186
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Problem i fråga om stålindustrin tas regelbundet upp på Europaparlamentets föredragningslista, trots att den komplexa perioden av omfattande omstruktureringar nu är över, åtminstone i Västeuropa, och trots att den europeiska stålindustrin i stort är konkurrenskraftig.
Det är emellertid sant att företag inom sektorn fortfarande håller på att anpassa sig till ekonomisk konkurrens och globala marknadsvillkor, och det är anledningen till att denna sektor har omstrukturerats så regelbundet.
Först av allt vill jag betona att det i stort sett tillfredsställande tillståndet för EU: s stålindustri i dagsläget utan tvekan bygger på förmågan hos företagen och deras arbetstagare och på en allmän förmåga att anpassa sig efter föränderliga villkor.
Denna förmåga har bevisats tidigare, och jag är säker på att den kommer att bevisas igen i framtiden.
Det är av avgörande betydelse att denna sektor, liksom alla andra industrisektorer och -tjänster, ständigt anpassar sig, och dessa anpassningar ligger till grund för det framtida välståndet.
Men detta betyder inte att vi kan glömma vårt gemensamma ansvar för att se till att förändringsprocessen tar hänsyn till de män och kvinnor som arbetar inom sektorn.
Anledningen till dagens debatt här i parlamentet är än en gång ThyssenKrupps anläggning i Terni.
Parlamentet diskuterade denna anläggnings framtid för ett år sedan, och det verkade som om förhandlingarna skulle avslutas på ett gynnsamt sätt, eftersom företaget övergav de planer på att stänga anläggningen som hade offentliggjorts några veckor tidigare, eller åtminstone sköts planerna på framtiden.
Nu verkar det tyvärr som om ThyssenKrupp har för avsikt att genomföra sina ursprungliga planer.
Det är inte kommissionens sak att avgöra om ett sådant beslut är ekonomiskt berättigat, eller att direkt blanda sig i processen på något sätt, så länge det inte sker något brott mot gemenskapslagstiftningen.
Ingenting tyder på att så är fallet i dagsläget.
Kommissionen besitter inte någon information som skulle kunna leda den till att anta att företaget bryter mot de regler som gäller i sådana här fall, oavsett om det rör sig om regler för arbetsrelationer eller regler inom andra områden.
Så vitt vi vet har inga klagomål eller uttalanden lämnats in i detta avseende.
Om så skulle ske kommer kommissionen självklart att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med de befogenheter den har enligt fördraget.
I ekonomiska termer kan vi beklaga beslutet om ödet för denna fabrik och denna anläggning, och vi måste ta hänsyn till alla negativa konsekvenser beslutet kan få för hundratals människor och regionens välstånd om det genomförs.
Vi kan beklaga att de ansträngningar som tjänstemännen i den regionala administrationen gjort under mer än ett år, och som jag anser förtjänar ett erkännande, inte räckte för att förhindra att viss verksamhet läggs ned i anläggningen i Terni.
Det står företaget fritt att fatta sådana beslut, och de besluten måste respekteras.
Företagets frihet måste respekteras, men det har också ett ansvar, framför allt när det gäller arbetstagarnas och deras företrädares fulla och faktiska deltagande i beslutsprocessen.
Detta framgår av flera gemenskapsdirektiv och i nationell lagstiftning, och det kan bara upprepas att det måste respekteras till och med i svåra situationer som denna.
Företaget har också ansvar för de sociala konsekvenser som kan bli följden av att produktionen delvis läggs ned.
Det är troligt att de arbetstagare som berörs kommer att förflyttas till annan verksamhet i anläggningen, men i vilket fall som helst bör andra lösningar än friställande finnas, enligt väletablerade förfaranden.
Om det är nödvändigt att friställa personal bör åtgärder vidtas för att hjälpa de arbetstagare som berörs att anpassa sig efter de nya omständigheterna.
Dessa principer för hur omstrukturering skall hanteras upprättades för tre år sedan av arbetsmarknadens parter i EU på begäran av kommissionen.
Därför kan jag nu ta upp mer övergripande frågor som går utöver de ärenden vi tittar på i dag.
Kommissionen har nyligen föreslagit att Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning skall förnyas.
För att vi skall kunna uppnå detta ambitiösa mål samtidigt som vi upplever betydande ekonomiska och sociala förändringar måste vi överbrygga problemen vid omstruktureringar.
Den sociala dagordning som kommissionen antog för två veckor sedan omfattar också åtgärder som kommer att hjälpa våra företag, arbetstagare och alla andra berörda parter i förändringsprocessen att dra största möjliga nytta av alla eventuella fördelar och att lösa eventuella problem.
Inom några veckor har jag för avsikt att föreslå att kommissionen skall anta ett meddelande om Europeiska unionens övergripande strategi för hantering av omstrukturering och ett ambitiöst program för att förbättra potentialen för ekonomisk förnyelse och hantering av därmed sammanhängande problem.
Nyckelordet i denna strategi kommer att vara förberedelser inför framtiden på alla nivåer.
EU har utvecklat politik, program och instrument för att underlätta företagens och arbetstagarnas anpassning till en värld i förändring.
Där återfinns en sysselsättningspolitik, industripolitik, social dialog, gemenskapslagstiftning och instrument för ekonomiskt stöd.
Nu är tiden mogen att samordna dessa olika aspekter mer effektivt och att utveckla nya framtidsinriktade arbetsmetoder som gör det möjligt att förutse den kommande utvecklingen och göra det möjligt för enskilda aktörer att förbereda sig inför framtiden.
Jag vill betona att förberedelser för förändring på alla nivåer, framför allt sektorsnivå, lokal nivå och företagsnivå, i första hand beror på partnerskap och social dialog.
Jag föreslår att kommissionen skall använda detta meddelande för att ge arbetsmarknadens parter i EU uppgiften att genomföra den andra samrådsfasen i fråga om två stora teman, nämligen de europeiska företagsrådens roll som förändringsförmedlare och användningen av de övergripande principer för hantering av omstruktureringar som arbetsmarknadens parter fastställt.
Det finns också ett behov av att stärka den sociala dialogen på sektorsnivå, och denna dialog måste fungera som ett komplement till gemenskapens industripolitik.
Olika former för den sociala dialogen behöver utvecklas, där den viktigaste formen kommer att vara kollektiva förhandlingar om förberedelser inför och hantering av förändringar.
Den sociala dagordningen är beroende av att en icke-bindande frivillig gemenskapsram skapas som kan underlätta slutandet av gränsöverskridande kollektivavtal och utgöra ett skräddarsytt instrument för omstrukturering på EU-nivå, eller rentav global nivå.
Detta är några delar av den strategi som vi skulle vilja utveckla i partnerskap med andra organ inom gemenskapen, arbetsmarknadens parter, offentliga myndigheter på alla nivåer och alla de som strategin är avsedd för.
Jag är medveten om att denna typ av politiska initiativ inte ger ett direkt och omedelbart svar till dem som påverkas av omstruktureringen vid anläggningen i Terni.
Den gemenskapspolitik och de instrument som finns i dag, och som vi vill göra ännu mer effektiva i framtiden, kan nu användas för att hantera de sociala följderna av beslutet, som jag trots allt hoppas fortfarande skall gå att ändra på något sätt efter en dialog med alla berörda parter.
Mina damer och herrar, tack för er uppmärksamhet.
