# ID: svediakorp-gov453264
# author: Matsakis (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag gratulerar Jiří Maštálka för ett verkligen utomordentligt betänkande.
Föredraganden avslöjar, med stor beslutsamhet, det felaktiga och oacceptabla sätt på vilket kommissionen har hanterat frågan om hälsa och säkerhet i arbetet de senaste åren.
Han ger konkreta och logiska förslag på hur man kan förbättra situationen.
Det är uppenbart att det är viktigt att ha en lämplig lagstiftning inom detta område och att den genomförs snabbt och effektivt.
Den nuvarande situationen är helt otillfredsställande, och de mänskliga kostnaderna i sammanhanget är enorma.
Varje år blir ungefär 400 000 arbetstagare permanent invalidiserade i EU: s 25 medlemsstater på grund av arbetsplatsrelaterade olyckor eller sjukdomar.
Varje år uppskattas det att ungefär 8 000 människor dör till följd av arbetsrelaterade olyckor eller sjukdomar.
Den ekonomiska kostnaden är också stor.
Den uppskattas till ungefär tre eller fyra procent av bruttonationalprodukten.
Så varför har då kommissionen varit så passiv i hanterandet av denna oerhört viktiga fråga?
Är det bara på grund av otillräcklighet och naivitet?
Eller är det på grund av omåttliga påtryckningar från arbetsgivarna, varav många ännu inte har lyckats förstå det enkla faktum att det rent ekonomiskt är klokt att ha hög standard när det gäller hälsa och säkerhet i arbetet?
Vi förväntar oss och måste insistera på att få tydliga svar från kommissionen i denna fråga.
Vi förväntar oss också att den nya kommissionsledamoten kommer att göra sitt yttersta för att tillrättalägga de brister som har funnits.
Jag skulle vilja framföra två förslag till ytterligare övervägande.
För det första bör mer uppmärksamhet riktas inte bara mot arbetarnas hälsa på arbetsplatsen, utan också mot deras familjer.
Många av de giftiga ämnen som arbetstagare utsätts för kan bäras hem, till exempel via deras kläder.
För det andra borde det upprättas en offentligt tillgänglig svart lista över arbetsgivare som bevisligen är dåliga när det gäller hygien och olyckor.
Arbetsgivare med de bästa normerna för hälsa och säkerhet bör bli hyllade offentligt och belönade på ett passande sätt.
På så sätt kommer konsumenterna att veta vilka som är värda deras stöd, och vilka som inte är det.
