# ID: svediakorp-gov453262
# author: Sinnott (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 992
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja föra in några särskilda grupper av arbetstagare i diskussionen.
Förutom allmänna hälso- och säkerhetsåtgärder så har personer med funktionshinder egna individuella behov.
Att bedöma och uppfylla en funktionshindrad anställds behov borde vara någonting som görs per automatik, och inte ett besvär som en arbetsgivare kan lockas att undvika genom att inte anställa personer med funktionshinder.
I mitt land har det varit en dramatisk ökning av antalet tonåringar som arbetar.
Tonåringar brukar vara tillfälliga, deltidsarbetande, outbildade och ounderrättade deltidsarbetare.
Förutom dessa riskfaktorer brukar tonåringar känna sig oförstörbara – de tänker väldigt lite på sin hälsa och sin säkerhet.
Jag vet: jag har tonåringar.
En av mina söner arbetade för en arbetsgivare som var väldigt hälsomedveten: arbetsgivaren undvek de giftiga arbetsuppgifterna och gav dem till de yngsta arbetarna.
Jag var tvungen att få min son att säga upp sig från det arbetet.
Om arbetsgivare skall utnyttja energin, entusiasmen och den billiga arbetskraften hos unga människor som inte ifrågasätter, är det minsta vi kan göra att kräva att arbetsgivarna säkerställer att tonåringar som arbetar är säkra.
En särskola med 47 barn skulle samla in pengar till klasskassan, och eftersom jag var förälder så deltog jag.
Det påpekades att det inte skulle vara några problem att få biljetterna tryckta, eftersom åtta av barnen hade föräldrar som arbetade med tryckeri.
Jag blev inte förvånad när jag senare läste vetenskaplig forskning om att det finns ett troligt samband mellan Downs syndrom och andra utvecklingsstörningar, och exponering för bläck, lim, färg och andra arbetsplatsrelaterade kemikalier såsom de som används vid tryckeriarbete.
Kvinnor, och särskilt mödrar, löper särskilda hälso- och säkerhetsrisker som är en viktig orsak till stress om de inte åtgärdas.
När det gäller ammande mödrar innebär bristen på rätt typ av åtgärder att mödrarna slutar amma, eller inte alls försöker sig på det.
I Irland har vi inget stöd för amning, och vi har lägst andel ammande i EU.
Detta står i kontrast till länder som Norge, där det finns ett gott skydd och ett gott stöd, och där 98 procent av mödrarna ammar.
Forskning visar att bristen på sjuksköterskor samt långa arbetstider och övertid är faktorer som bidrar till ökad risk för farliga misstag som skador av sprutstick.
Det finns för närvarande ingen lagstiftning som styr minsta bemanningsnivåer eller någon av dessa stressrelaterade frågor.
Direktiv 89 / 391 / EEG är inte tillräckligt specifikt för att skydda vårdpersonalen.
I USA erkändes behovet av en specifik lagstiftning, och den nya lagen om säkerhet och skydd mot sprutstick, ” the Needlestick Injury Prevention Act ”, kräver nu att riktiga åtgärder vidtas, särskilt när det gäller den utrustning som används av vårdpersonal.
Jag upplever att det är oumbärligt i varje diskussion om arbetstagare och arbetsplatser, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet, att man diskuterar de arbetstagare som förnekas den status, de förmåner och det skydd som de anställda åtnjuter.
Dessa är hemarbetarna, både män och kvinnor.
Jag skall koncentrera mig på två typer: den ena är familjemedlemmen.
Min erfarenhet är att det vanligen är en make eller maka, som arbetar på familjens gård eller i familjeföretaget utan lön.
När det gäller hälsa och säkerhet kan de dra fördel av de åtgärder som har vidtagits för deras make eller maka, men det har inte vidtagits några särskilda åtgärder för deras egna behov.
Jag tänker på det dagliga, icke erkända gårdsarbetet som många av mina vänner utför, och som min egen syster utför.
Jag kan fortfarande se framför mig hur hon och mina unga systerbarn i tonåren försöker hantera en tjur medan hennes man var på marknaden: det fanns inga skydd där.
Trots att deras arbete är ekonomiskt produktivt omfattas de inte av EU-direktiven.
Den andra gruppen arbetstagare, manliga och kvinnliga vårdare i hemmet, är förmodligen den största enskilda arbetsgruppen i EU.
De arbetar väldigt hårt och sparar en förmögenhet åt samhället.
De är uteslutna från förtjänst eftersom de vårdar de gamla, de sjuka och de med funktionshinder.
Det arbetet kostar dem ofta pengar att genomföra.
De blir ofta fattigare av sina ansträngningar.
Deras hälso- och säkerhetssituation är kritisk.
Vårdare i hemmet brukar ofta lyfta, leva på lite sömn, bli fattiga av kostnaderna för vården, hantera utmanande och ibland nyckfullt uppträdande.
Jag vet, jag har varit en sådan i 30 år.
Jag uppmanar er att få in hemarbetarna och vårdarna i hemmet i systemet för anställda med allt vad det innebär, särskilt när det gäller skydd av hälsa och säkerhet.
Jag skulle vilja nämna Europaparlamentets anställda, som underlättar vårt jobb här så väl.
Personalen som är stationerad vid besöksingången i LOW-byggnaden fryser.
Det finns ett kraftfullt värmeelement över dörren för att värma upp ingången för besökare och personal, men det har varit trasigt hela vintern.
Jag stod där en stund och väntade, och jag blev iskall.
Jag förstår inte hur det kan vara hälsosamt för personalen som måste sitta där hela dagarna.
Jag har vid ett par tillfällen bett att få elementet lagat, och jag ber er: snälla, se efter om ni kan få elementet lagat med tanke på hälsan och säkerheten för personalen i denna byggnad.
Slutligen håller jag med föredraganden om att det är nödvändigt att få underlag till hälso- och säkerhetsbestämmelserna från arbetstagarna själva.
Det kan inte bli enklare: fråga folk vad de behöver; de kommer att berätta det för er, och sedan kommer de pengar som spenderas på hälsa och säkerhet att spenderas väl.
