# ID: svediakorp-gov453239
# author: Bresso (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 810
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Förslaget till direktiv om otillbörliga affärsmetoder godkändes av parlamentet vid första behandlingen den 20 april 2004.
Direktivet innehåller ett förslag till ett generellt förbud mot otillbörliga affärsmetoder, och i dess bilaga finns en vägledande men inte uttömmande förteckning över allmänna och sektorsspecifika exempel på otillbörliga affärsmetoder.
Liksom kommissionsledamoten påpekade är huvudsyftet med direktivet att uppnå en hög konsumentskyddsnivå tillsammans med en välfungerande inre marknad så att handeln och därmed den ekonomiska tillväxten gynnas.
Det ursprungliga direktivförslaget byggde dels på en tillräcklig harmonisering av konsumentskyddet, dels på tillämpningen av principerna om ursprungsland och ömsesidigt erkännande.
Under första behandlingen förde parlamentet in ändringsförslag som syftade till att skapa en bättre balans i förslaget genom att lägga till ytterligare bestämmelser om konsumentskydd.
I detta sammanhang föreslog parlamentet att den rättsliga grunden skulle utvidgas, delvis genom att hänvisa till fördragets artikel 153.
Därigenom fick medlemsstaterna möjlighet att under en period av fem år efter att direktivet trätt i kraft behålla strängare nationella bestämmelser.
Parlamentet gjorde också ett tillägg om att kommissionen skall vara skyldig att rapportera till parlamentet om tillämpningen av direktivet vart femte år och att vid behov föreslå uppdateringar av bilagan.
De viktigaste ändringsförslagen som parlamentet antog under den första behandlingen omfattade många olika punkter, särskilt införandet av en definition av sårbara konsumenter och uppförandekoder, konsumenternas deltagande i utformningen av uppförandekoder samt andra ändringsförslag.
Den gemensamma ståndpunkten som rådet skickade till oss granskades naturligtvis av utskottet, och vi beslutade att i första hand endast utgå från parlamentets ändringsförslag från den första behandlingen, framför allt för att undvika att återuppta debatten om punkter som vi redan klarat av i tidigare diskussioner, något som skulle ha dragit ut på tiden.
När det gäller ursprungslandsprincipen som togs bort i förslaget anser vi att den inte längre måste tas med, eftersom man nu har uppnått en harmoniserad konsumentskyddsnivå.
Det är viktigt att poängtera att man i den gemensamma ståndpunkten har tagit med många av parlamentets ändringsförslag, särskilt dem som rör definitionen av sårbara konsumenter, att konsumentorganisationerna skall delta i arbetet med att utforma uppförandekoderna och förslaget om att man skall ta med en definition av otillbörlig påverkan på listan över aggressiva affärsmetoder.
Rådet har även accepterat parlamentets förslag om ett undantag, förlängt från fem till sex år, för tillämpningen av lagstiftningen.
Vi anser att den gemensamma ståndpunkten utgör en tillfredsställande kompromiss samtidigt som vi också är medvetna om att en del av ändringsförslagen från den första behandlingen som syftade till att påtagligt öka konsumentskyddet behöver återinföras.
Vår avsikt var framför allt att på nytt lägga fram förslag till konsumentskyddsbestämmelser som rör följande: kraftiga begränsningar av kundservicen efter försäljning, bytes- och ersättningsrätt, produkter som liknar en annan tillverkares produkter utformade med syfte att vilseleda konsumenten och dessutom reklam som riktar sig till barn.
När det gäller den sista punkten är syftet inte att förbjuda reklam utan att skärpa förbudet mot affärsmetoder som kan sätta barn under alltför stor press.
Efter det att ett stort antal ändringsförslag till förslaget till betänkande hade lagts fram kom vi fram till en kompromisstext där de viktigaste fanns med och där vi hävdade parlamentets rättigheter samtidigt som vi beaktade rådets gemensamma ståndpunkt.
Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd godkände enhälligt ändringsförslag på följande punkter: att hänsyn skall tas till sociala, kulturella och språkliga faktorer när man definierar genomsnittskonsumenten för rättsliga syften, förbud mot att en näringsidkare påstår att en produkt har godkänts av ett offentligt eller privat organ när så inte är fallet, förbud mot marknadsföring genom att uppträda som konsument eller privat säljare, och slutligen anses det vara otillbörliga metoder att skapa det felaktiga intrycket att konsumenten har vunnit något när de inte finns något pris eller när priset är beroende av att konsumenten betalar pengar.
Sammanfattningsvis anser jag att direktivet är värt att anta med dessa föreslagna smärre ändringar eftersom det kommer att innebära ett steg framåt både för konsumenter och för näringsidkare i EU när det gäller att skapa rättssäkerhet och att skydda de rättigheter som finns inskrivna i EU: s stadga om grundläggande rättigheter.
Jag vill bara säga ett sista varningens ord om en teknisk fråga som jag ber om ursäkt för.
Eftersom ett antal saker har framkommit under granskningen av översättningarna så är det den text som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) har godkänt som skall anses vara den riktiga.
Jag vill också tacka den första föredraganden Fiorella Ghilardotti, kommissionen, rådet och mina kolleger i IMCO-utskottet för ett fruktbart samarbete, något som, liksom redan har nämnts, ledde till att texten kunde antas enhälligt.
