# ID: svediakorp-gov453159
# author: Lundgren (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 287
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
När de kvantitativa importregleringarna nu avskaffas för tekoindustrin är oron stor över tekoindustrins framtid i EU.
Det finns skäl att anlägga ett historiskt perspektiv på detta.
Som ung student i nationalekonomi skrev jag 1962 en uppsats om den svenska tekoindustrins kraftiga krympning efter andra världskriget.
Skälet var då den hårda konkurrensen från låglöneländer som Tyskland och Italien.
Jag fann att strukturomvandlingen i branschen hade varit lyckosam.
Arbetskraft hade flyttat till mer välbetalda jobb i verkstadsindustrin och den tekoindustri som överlevt hade gått över till mer avancerade produkter.
Någon arbetslöshet hade inte uppstått och fackföreningarna hade medverkat aktivt i strukturomvandlingen.
Det hela framstod som en ekonomisk och social solskenshistoria.
Under 1960- och 1970-talet fortsatte denna process.
De överlevande svenska tekoföretagen flyttade då en stor del av sin tillverkning till låglöneländer som Finland och så småningom Portugal men behöll design och marknadsföring i Sverige.
Specialprodukter som herrkostymer och bilklädslar tillverkades fortfarande i Sverige, och var lönsamma.
Idag skrattar vi vid tanken på att det avancerade Finland, Nokialand, ännu i slutet av 1960-talet framstod som ett sådant låglöneland.
Idag finns det mycket lite kvar av produktionen av tekoprodukter i Sverige, men stora svenska klädkedjor anställer mängder av människor för att designa och marknadsföra kläder runt om i världen.
Vi har haft tio år på oss för anpassning.
Skall EU bli en ledande, dynamisk och kunskapsbaserad region måste vårt socioekonomiska system klara av att ersätta en krympning av tekoindustrin genom övergång till mer sofistikerade tekoprodukter och genom en stark tillväxt i andra branscher.
Annars visar sig Lissabonagendan ha varit en såpbubbla som kommer att punkteras.
