# ID: svediakorp-gov453127
# author: Van den Berg (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det initiativ som togs den 20 september 2004 i New York, med Luiz Inácio Lula da Silva och Kofi Annan som huvudaktörer, innehåller goda idéer om bistånd, handel, skuldavskrivning och nya finansieringsformer.
År 2000 undertecknade världens ledare emellertid ett uttalande där de åtog sig att uppfylla millenniemålen till 2015, eller däromkring.
Nu 2005 kan världen se att ett mål som att ” alla skall få gå i skolan ” inte rycker närmare i Afrika, utan snarare är mer avlägset.
Finansieringslöftet att anslå 0,7 procent av den nationella budgeten har inte heller uppfyllts på långa vägar.
Ett uttalande som det från 2004 kan ge intrycket av ” att världen styrs med uttalanden ”, om inte en ny politisk vilja mobiliseras genom att uttalandet förenas med Jeffrey Sachs rapport och den massiva sympativåg och de omfattande resurser som uppbådats efter flodvågskatastrofen.
Detta bör enligt min mening göras genast, men inte genom att inrätta en ny internationell fond, utan genom att låta millennieutvecklingsmålen vara huvudmålet för de befintliga stödkällorna från både nord och syd – Globala hälsofonden, Europeiska utvecklingsfonden, IMF: s och Världsbankens verksamheter.
Vad som behövs är fasta överenskommelser, strikt kontroll och samordning.
EU, som är världens största biståndsgivare, kan gå i spetsen.
Samtidigt bör alla EU-medlemsstater kunna anslå 0,5 procent av den nationella budgeten till utvecklingssamarbete 2010 och 0,7 procent 2015.
EU bör för egen del avsätta 10 procent av sin egen fleråriga budget och kanalisera dessa medel genom en samlad utvecklingsbudget, med millennieutvecklingsmålen som rättsligt bindande instrument.
Skuldlättnad för fattiga länder skulle också ingå i detta och därmed ge utrymme för vatten, utbildning och grundläggande bekvämligheter.
Av detta skäl behöver IMF också omvärdera guldreserverna.
Vi behöver också införa rättvis handel, omedelbart avveckla exportbidragen och söka efter nya finansieringskällor, inte för att glömma 0,7-procentsmålet utan för att fundera ut nya källor som skulle kunna vara intressanta.
En bra idé är också att införa skatter på globaliseringens negativa sidor, som kapitalrörelser eller vapenhandel.
Det är hög tid att agera.
Jag tror att ordförandeskapet är i goda händer och att det vill arbeta i den här riktningen tillsammans med Louis Michel och de övriga kommissionsledamöterna.
I synnerhet den fleråriga budgetplanen kommer att kunna avgöra värdet av alla våra uttalanden.
