# ID: svediakorp-gov453099
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 947
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först vill jag be om ursäkt för att jag är några minuter försenad.
När det gäller de mänskliga rättigheterna menar jag att de synpunkter som de olika talarna här i parlamentet har uttryckt i stor utsträckning delas av rådet.
Jag skulle bara vilja ta upp ett par punkter och försöka kommentera dem.
Vi är nog alla ense om att FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna inte är perfekt, och att en hel del kritik kan riktas mot den.
Men det måste ändå sägas att när man gör en slutlig analys så är kommissionen det enda multilaterala forum där de mänskliga rättigheterna kan diskuteras i en verkligt världsomfattande skala, även om det ibland uppstår problem.
Då är det uppenbart att EU bör ägna sig åt att förbättra det sätt på vilket FN: s kommission arbetar.
Vi bör spela en aktiv roll i att förbättra arbetet, och jag anser att detta är en mycket viktig punkt i samband med reformen av FN och av det multilaterala systemet i allmänhet.
Vi är också medvetna om att behandlingen av frågor om de mänskliga rättigheterna i olika länder ibland är en del av ett utdraget förfarande.
Man kan inte få snabba resultat, och därför behöver vi varierade synsätt när vi arbetar med olika aspekter.
Jag kan nämna tre exempel som har kommenterats i detalj i parlamentet.
Först har vi Iran.
Naturligtvis skulle vi kunna föra en konfrontationspolitik gentemot Iran när det gäller mänskliga rättigheter, men resultatet av en sådan politik är fortfarande mycket osäkert.
I den allmänna förhandlingsprocessen – och himlen skall veta att vi diskuterar mycket känsliga och viktiga frågor med Iran – har de mänskliga rättigheterna dock inte utelämnats i denna ekvation.
Tvärtom, de intar en viktig plats.
Förra veckan hade jag tillfälle att möta Irans utrikesminister, och vi talade om de mänskliga rättigheterna på ett mycket specifikt sätt.
Vi efterlyste helt klart en reaktivering av gruppen för att diskutera mänskliga rättigheter i Iran, och ett återupptagande av dialogen med Iran om de mänskliga rättigheterna i samband med de allmänna förbindelser som vi vill inleda med detta land.
Jag har en viss förhoppning om att Iran kommer att gå med på att reaktivera denna grupp.
Iran har till exempel försökt att i utbyte få en försäkran om att inga initiativ skulle tas inom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Jag tror inte att vi kan gå med på denna begäran: det är inte möjligt med någon sådan uppgörelse.
Men det som är viktigt är att vi har en dialog med ett land som Iran.
Kina har också nämnts.
Jag anser att dialogen med Kina om de mänskliga rättigheterna är en mycket viktig aspekt i våra förbindelser med detta land.
Senast under eftermiddagen ägde ett möte med Kina om de mänskliga rättigheterna rum i Luxemburg.
Vi vet att vi inte kommer att ändra eller kullkasta det kinesiska systemet från den ena dagen till den andra.
Vi har ett utdraget arbete framför oss, men om vi för ett ögonblick tittar på situationen i andra delar av världen kan vi se att detta obevekliga, gradvisa men oavbrutna arbete för de mänskliga rättigheterna kan visa sig vara framgångsrikt och ge resultat, och det finns många exempel för att visa detta.
Det slutliga exempel som jag vill nämna är Zimbabwe.
Det är en mycket sorglig och tragisk historia, och det är inte den enda i Afrika – det finns andra.
Men i fråga om Zimbabwe har vi utfärdat sanktioner som jag inte skulle vilja beskriva som alltför vaga, som någon gjorde alldeles nyss.
Det är verkliga sanktioner.
Vi har till och med gått så långt som att inställa ett toppmöte mellan EU och Afrika på grund av Zimbabwe, eftersom vi inte ville att Zimbabwes president skulle delta i detta möte.
Därför har vi inte en svag och eftergiven attityd mot detta land.
Vi har gjort Zimbabwe till föremål för noggranna observationer vid det val som skall hållas.
Jag anser inte att vi verkligen har stora förhoppningar på att detta val kommer att följa några verkliga demokratiska regler.
Vi måste därför besluta hur vi skall fortsätta våra förbindelser med detta viktiga land, och det finns andra länder i Afrika som borde nämnas i detta sammanhang.
Vitryssland har också nämnts.
Vi har utfärdat sanktioner mot Vitryssland, ett land som i viss mån har isolerat sig självt.
Frågan kvarstår huruvida vi, när det gäller de mänskliga rättigheterna, bör isolera ett land eller om vi skall försöka hålla en minimal dialog öppen, särskilt för att hjälpa dem som blir de första offren för inskränkningarna av friheten och de mänskliga rättigheterna.
Avslutningsvis anser jag att EU gör verkliga, konstanta, aktiva men också varierade framsteg för de mänskliga rättigheterna, och vi ger inte detta område någon lägre angelägenhetsgrad som vissa har sagt.
Jag anser att vi vill spela en viktig roll och anta ett mer globalt synsätt för de mänskliga rättigheterna.
Vissa mer specifika rättigheter har nämnts, särskilt i samband med multinationella företag.
Det är därför som jag anser att vi bör ha en mer innovativ, men mångsidig, uppfattning av de mänskliga rättigheterna.
Jag anser att EU bör visa vägen, naturligtvis arbeta tillsammans med andra, men vi måste göra detta för att åstadkomma framsteg inom detta område.
