# ID: svediakorp-gov453098
# author: Stenzel (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot!
Vi är alla ense om att de mänskliga rättigheterna är universella och odelbara och att de också är ett mått på kvaliteten i de internationella förbindelserna.
Det är därför som EU är skyldigt att se till att respekten för de mänskliga rättigheterna får den prioritet den kräver, vare sig det handlar om förbindelserna med Kina, Ryssland, Syrien, Iran eller Nordkorea, en lista som naturligtvis inte på något vis är fullständig.
Ett av problemen i denna debatt är att definitionerna ibland är otydliga och kan manipuleras av ideologiska skäl.
I fråga om Europaparlamentets resolution om de mänskliga rättigheterna får den inte bli en bakdörr för en allmän liberalisering av aborterna med den reproduktiva hälsan som förevändning.
Här handlar det om skydd av det mänskliga livet och den mänskliga värdigheten.
Jag vill fokusera på ett enda fall som är särskilt viktigt eftersom det gäller ett land som vi planerar att påbörja anslutningsförhandlingar med, nämligen Turkiet.
Men det är inte den huvudsakliga anledningen till att jag tar upp detta speciella fall.
Det är inte heller därför att det rör en österrikisk medborgare som arresterats och vars frisläppande – tack vare de österrikiska myndigheternas agerande – kan vara nära förestående.
Faktum är att det lika gärna kunde ha gällt en medborgare från ett annat land.
Det som i första hand oroar mig är att till och med i dag är i Turkiet blotta anklagelsen om medlemskap i en terrororganisation tillräcklig för att en arresteringsorder skall utfärdas, även om den aktuella individen inte har begått något brott.
För det andra är jag också mycket oroad över att arresteringsorder som utfärdas av statens säkerhetsdomstol fortfarande verkställs, trots att Turkiet hävdar att man uppfyller det politiska Köpenhamnskriteriet.
Vi vet alla att arresteringsorder som utfärdas av denna domstol innebär en överträdelse av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Om detta fall är symtomatiskt för rättspraxisen i Turkiet bör varken kommissionen eller rådet påbörja punkterna på agendan.
