# ID: svediakorp-gov453033
# author: Van Orden (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Om Europeiska unionen verkligen vill åstadkomma en förändring när det gäller de mänskliga rättigheterna måste den börja visa allvar.
För miljoner människor är god förvaltning nyckeln till en bättre framtid, till ekonomisk utveckling och till den välbehövliga förbättringen av de mänskliga rättigheterna, och trots detta tvekar Europeiska unionen att konfrontera regimer som gång på gång kränker sina medborgare.
I Afrika, som är en kontinent som Europeiska unionen uppenbarligen fäster särskild vikt vid, uppvisar Zimbabwe ett tydligt exempel på allvaret av vår föresats.
I åratal har folket i Zimbabwe lidit under den ondskefulla, bigotta och korrupta Mugaberegimen.
Parlamentet har genom många resolutioner varit konsekvent i sitt krav på kraftfulla åtgärder mot Robert Mugabe och dem som håller honom vid makten.
Tyvärr måste jag säga att rådet har reagerat kraftlöst.
Förra veckan förnyade rådet visserligen sina riktade sanktioner, men dessa genomförs inte med någon riktig kraft; de skadar inte Mugabes kumpaner.
Med tanke på att valet i Zimbabwe äger rum om endast fem veckor är det inte tillräckligt att enbart förnya de befintliga EU-sanktionerna om vi vill sända ett tydligt budskap till regimen att den måste bättra sig eller ta konsekvenserna.
Det var tråkigt att unionen inte tog tillfället i akt att hota med ytterligare sanktioner om våld, förtryck och hot skulle fördärva valet i Zimbabwe.
Förhållandena i Zimbabwe är förfärande.
Oppositionspartiet MDC har ingen tillgång till de statskontrollerade medierna, deras möten blir störda och det pågår över 400 rättegångar mot MDC-kandidater.
Röstlängderna är inte aktuella, oppositionen har ingen aning om var vallokalerna kommer att vara och folket måste gå på Mugabes valmöten för att få mat.
Inga seriösa valobservatörer har bjudits in, och de få internationella journalister som är kvar i landet blir arresterade.
Vid det 61: a mötet för FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genève borde EU ställa sig bakom en särskild resolution om Zimbabwe och i varje fall utnyttja alla möjligheter under de kommande avgörande veckorna för att se till att det blir fria och öppna val i detta oupplysta land.
