# ID: svediakorp-gov453032
# author: Dillen (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Mellan den 14 mars och den 22 april kommer FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna att hålla sin 61: a session i Genève.
Vi kan bara hoppas att sessionen kommer att styras av strikt etiska och objektiva kriterier och inte längre kommer att påverkas av synpunkter mer besläktade med en cynisk än försvaret av mänskliga rättigheter.
Detta var tyvärr alltför ofta fallet tidigare, och det stod klart för alla hur Förenta nationerna i allmänhet och UNCHR i synnerhet tillämpade dubbla budskap.
Detta var fallet under kalla kriget, och jag är rädd för att detta fortfarande stämmer i viss utsträckning för UNCHR i dag.
Förra året förkastade till exempel FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna under sin 60: e session resolutionerna om Zimbabwe som Europeiska unionen hade hjälpt till att lägga fram, liksom resolutionen om Kina.
När det gäller dessa länder gick FN så långt att man till och med antog ett förslag om vad som brukar kallas en ” icke-åtgärd ”.
Kan det vara så, att i vissa fall – jag tänker framför allt på Kina – minskar FN-byråkraternas oro för de mänskliga rättigheterna i takt med att ländernas ekonomiska betydelse ökar?
Detta vågar man knappt föreställa sig, men i alla fall när det gäller Kina är det slående att se hur det finns de som, gång på gång, tillämpar dubbla måttstockar.
Kina leder världsstatistiken över antalet dödsstraff och avrättningar, men det verkar inte hindra några av EU: s medlemsstater från att kasta grundläggande etiska principer över bord och hålla tyst om mänskliga rättigheter när de kinesiska ledarna kommer på besök till Europa.
Självklart måste stora avtal ros i hamn – jag tänker på Airbus – och självklart är det fördelaktigare att hålla tyst om den där bråkstaken Dalai Lama eller de där besvärliga taiwaneserna.
Denna dubbelmoral har även tillämpats i fallet Turkiet, vilket talare från olika grupper i denna kammare har påpekat vid olika tillfällen under de senaste månaderna.
Det var nödvändigt att påbörja anslutningsförhandlingarna med Turkiet, med lock och pock, och trots de ständiga rapporterna om otaliga tortyrfall, om avskaffandet av yttrandefrihet och församlingsrätt, om ledningens förnekande av det armeniska folkmordet, om den permanenta ockupationen av norra Cypern, så var det inte sant att Turkiet inte uppfyllde Köpenhamnskriterierna.
Detta är endast två exempel för att visa att i denna värld kommer före de viktigaste demokratiska och etiska principerna som det bara pratas väldigt mycket om.
Varken FN eller vår egen union är trovärdiga lärjungar eller moralfilosofer i detta avseende.
