# ID: svediakorp-gov453013
# author: Eurlings (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När Mahmoud Abbas hösten 2003 inte hade något annat val än att avgå som premiärminister för att Yassir Arafat inte gav honom tillräckligt utrymme för att arbeta för freden var det få som kunde föreställa sig att vi ett och ett halvt år senare skulle få en sådan historisk möjlighet att göra freden varaktig – och möjligheten är verkligen historisk.
När vi ser hur Mahmoud Abbas intar en pragmatisk position och vilken Israels första reaktion är, men också hur Libanons folk kräver sin rätt till frihet och självbestämmande på ett historiskt sätt, tycker jag att det är mycket viktigt att Europa ger rätt signaler.
Vilka är dessa signaler?
För det första bör vi tillsammans med USA arbeta för att blåsa nytt liv i färdplanen, men också, som Elmar Brok sade för en stund sedan, nu stödja palestinierna så att människorna där inser, ju förr desto bättre, att pragmatikerna och de moderata verkligen kan erbjuda något fördelaktigt.
För det tredje måste vi också ge en tydligare signal än förut till de illasinnade, och jag syftar främst på Hizbullah, för vilka vår inställning i Europa verkligen är märklig.
I fallet Hamas sade vi en gång att organisationen som helhet var både politiskt och militärt orättfärdig.
När det gäller Hizbullah är vi fortfarande inkonsekventa eftersom vi i deras fall säger att den militära sidan är orättfärdig, men vi kan möta dem på den politiska nivån.
Det finns inte längre något skäl att upprätthålla denna uppdelning, för uppdelningen är orimlig.
Det finns en ledare, Hassan Nasrallah, som är politisk och militär ledare och som hävdar att de är en organisation.
På samma sätt säger organisationens andreman, schejk Naim Qassem, att de är en organisation, att de politiskt och militärt har samma mål: ” Den politiska aktiviteten är integrerad i motståndsoperationerna; den är oupplösligt förenad med den politiska aktiviteten. ”
Detta är vad som sades av Hizbullahs andreman, och om det skulle kvarstå några tvivel skulle jag vilja citera Hizbullahs företrädare i det libanesiska parlamentet, som vi har kontakt med, som säger: ” Hizbullah är en organisation där alla krigare samtidigt är politiker och krigare.
Vissa i västvärlden försöker förråda Hizbullah, men vi låter inte lura oss av det. ”
Vi har inte råd att vara naiva längre, särskilt inte nu.
Vi måste skicka rätt budskap till de palestinier, israeler och libaneser som vill ha frihet, genom att inta en fast hållning gentemot illasinnade krafter som Hizbullah.
Jag vet att den nederländska regeringen under det senaste rådsordförandeskapet försökte distansera sig från denna dubbla hållning och placera Hizbullah som helhet på listan över terroristorganisationer.
Jag tycker att Mellanösterns folk förtjänar en sådan signal från EU som helhet.
Jag skulle vilja fråga kommissionsledamoten, men också rådets representant, om de skulle vilja utveckla detta.
Varför har vi fortfarande en kluven hållning i våra förbindelser med Hizbullah, och när kommer vi äntligen att börja bekämpa organisationen som helhet med alla medel, som vi gör med Hamas?
