# ID: svediakorp-gov452999
# author: Carnero González (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja fortsätta där Edward McMillan-Scott slutade.
Europeiska unionen måste delta i arbetet med att förändra Medelhavsregionen till ett område av fred och samarbete.
Ni förstår därför säkert att jag även om jag håller med om de uttalanden som gjorts av Nicolas Schmit och kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner anser att de saknar tillräckliga ambitioner och politisk målmedvetenhet.
Det framstår för mig som att vi har fastnat i gamla hjulspår.
Framsteg görs, men det saknas en vilja att arbeta för större framsteg och för det som behövs just nu.
Det har gjorts många hänvisningar till en civilisationernas allians, och förhållandet mellan Europa och Medelhavsområdet är det bästa exemplet på en sådan allians.
Unilateralism kan inte spela någon roll i den.
Det krävs en gemensam modell för värderingar och mål.
Den måste innehålla demokrati och fullständig respekt för mänskliga rättigheter, säkerhet, förhandlingslösningar för alla konflikter i regionen på båda sidor av Medelhavet, och kampen mot terrorismen.
Den måste självklart också innefatta nedrustning, bidrag till hållbar utveckling, respekt för miljön och framsynt hantering av migrationsflöden.
Spaniens premiärminister klargjorde detta mycket tydligt i går vid mötet i Bryssel när han förklarade hur man inom unionen ser på Europa-Medelhavsprocessen.
Det råkar vara så att 2005 har förklarats vara Medelhavets år.
Detta får inte bli en ursäkt för ännu en kalender full av vackra bilder.
Sådana finns det redan tillräckligt många av.
Dessutom har associeringsavtalen visat sig vara effektiva instrument.
En parlamentarisk process pågår också, i form av den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet som skall sammanträda i Kairo inom en snar framtid.
Det finns också andra mål att nå, till exempel frihandelsområdet som bör ha blivit verklighet 2010, med en ny social dimension.
Allt detta skall ske inom ramen för en ny grannskapspolitik, genom fem nya handlingsplaner och till och med genom en start för ett samarbete i syd.
Jag anser att omdömet om Europa-Medelhavsprocessen måste bli positivt.
Det finns naturligtvis brister, men vi européer tenderar ibland att ägna oss alltför mycket åt självkritik.
Det kommer säkert att finnas brister, men vi bygger på allt som har uppnåtts under de senaste tio åren.
Vad som krävs nu är ambitioner, och vi måste göra mer av framgångarna.
Ett toppmöte för Europa-Medelhavsområdet kommer att hållas i november.
Detta kommer att ge tillfälle till ett nytt politiskt uppmärksammande av Barcelonaprocessen genom införandet av nya åtgärder.
Det framstår också som mycket lämpligt att den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet sammanträder en extra gång i november, eftersom det skänker en politisk dimension åt det nämnda jubileet.
