# ID: svediakorp-gov452988
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,114
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Minadamer och herrar!
De flesta av er har förmodligen redan hört den nyhet som jag nu skall framföra.
Det är min sorgliga uppgift att underrätta parlamentet om att vår högt älskade kollega Renzo Imbeni har avlidit.
Renzo Imbeni var parlamentsledamot och arbetade som vice talman i tio år, mellan 1994 och 2004.
Han var en hängiven parlamentariker, och jag hade äran att arbeta med honom i konferensen mellan organ för EG-frågor (COSAC).
Under hela sin parlamentariska karriär var Renzo Imbeni alltid angelägen att dela sina värderingar och europeiska ideal med sina kolleger i parlamentet.
Han kastade sig in i sitt dagliga arbete och vann sina kollegers respekt tack vare sitt försonande sätt och sina bidrag till de många arbetsgrupper där han deltog.
Renzo Imbeni var också delaktig i Medelhavsforumet samt i COSAC, där jag, som jag just nämnde, hade äran att arbeta vid hans sida.
Kammaren är stolt över att ha fått ha honom som ledamot.
Renzo Imbenis tjänstgöring som vice talman under ett helt årtionde förtjänar ett särskilt erkännande.
Vi minns hans kunskapsrikedom, hans generositet och hans vänliga leende.
Det var på det viset som han vann respekt hos såväl politiska vänner som fiender.
Renzo Imbeni tjänstgjorde som borgmästare i Bologna under många år, och han var noga med att hålla kontakten med sin väljarkår och medborgarna.
Jag har sänt ett telegram till Renzo Imbenis familj för att framföra kondoleanser från hela kammaren.
Jag hoppas att ni nu vill förena er med mig i en tyst minut till minne av Renzo Imbeni.
– Innan jag går in på föredragningslistan för dagen, som huvudsakligen handlar om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Medelhavsregionen, är det min plikt som talman att upplysa kammaren om det sammanträde som ägde rum i Bryssel i går.
Mina damer och herrar!
Som ni känner till möttes ledamöter av Europeiska rådet i Bryssel i går, trots att det inte var ett rådsmöte i sig.
Både kommissionens ordförande José Manuel Barroso och jag själv närvarade vid detta möte, som hölls för att diskutera några av de viktigaste aspekterna på förbindelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen med George Bush, och några av de problem som vi måste möta tillsammans.
Många, men inte alla, av de stats- och regeringschefer som närvarade lyckades att få ordet.
Jag är säker på att kammaren uppskattar att det faktum att talmannen för Europaparlamentet företrädde kammaren vid detta sammanträde markerar ännu ett steg mot att säkerställa det politiska erkännande som parlamentet förtjänar.
Jag skulle vilja tacka Jean Claude Juncker och José Manuel Barroso ännu en gång för att de inser parlamentets roll och möjliggör för mig att närvara.
Som jag sade fick inte alla stats- och regeringschefer ordet, men när de hade avslutat sina anföranden gav rådets ordförande José Manuel Barroso och mig möjligheten att kortfattat få säga några ord, och det gjorde vi.
Jag talade sist och hade mycket lite tid till mitt förfogande, eftersom den tid som anslagits för mötet redan hade överskridits avsevärt.
Trots det anser jag att vi varmt borde välkomna att Europaparlamentet fick möjlighet att göra sin stämma hörd, även om detta inte var planerat.
Enligt min mening skapar detta ett prejudikat som ytterligare stärker Europaparlamentets roll.
På den korta tid som stod till förfogande kände jag mig tvingad att hänvisa till den resolution om transatlantiska förbindelser som röstades igenom av Europaparlamentet i januari förra året.
Jag åtog mig att framföra det som hade diskuterats och gått till omröstning i kammaren.
Jag välkomnade president George Bushs besök i Europa, och uppmanade honom att se det som en vändpunkt, som markerar en ny era där transatlantiska förbindelser kommer att grunda sig på multilateralism för att säkerställa ett förbättrat samarbete.
Med tanke på tidsbegränsningen hade jag inte möjlighet att beröra alla de frågor som jag skulle ha velat ta upp.
Jag valde att inrikta mig på situationen i Mellanöstern och Kyotoprotokollet.
Vad beträffar den förstnämnda frågan betonade jag, tillsammans med de stats- och regeringschefer som hade talat innan, att det nu fanns ett gyllene tillfälle som måste gripas.
Jag konstaterade att vi lyckligtvis delade samma syn på problemet, nämligen att garantera säkerheten för staten Israel samtidigt som man möjliggör grundandet av en palestinsk stat, vilken skulle vara livsduglig både geografiskt, politiskt och ekonomiskt sett.
Jag bekräftade att Europaparlamentet stödde det som president Bush hade sagt, och att vi hoppades på ett samarbete med honom för att förverkliga hans idéer.
När det gäller Kyotoprotokollet betonade jag den vikt som Europaparlamentet alltid har fäst vid detta internationella avtal, och behovet av att Förenta staterna spelar sin roll i den viktiga ansträngning som krävs för att fullständigt genomföra detta.
Jag framhöll vårt behov av att fortsätta samarbeta, eller åtminstone att samtala med varandra, för att se till att vi båda bidrar till lösningen av detta globala problem.
Jag föreslog att om det visade sig omöjligt att göra detta med hjälp av Kyotoprotokollet, på grund av att Förenta staterna har beslutat sig för att inte skriva under, så måste vi använda alla tillgängliga medel på området teknisk utveckling för att bemöta globala miljöproblem.
Det var allt som jag lyckades framföra, med inriktning på två frågor som kammaren har ägnat en hel del politisk energi och diskussion.
Tack för er uppmärksamhet.
– Innan vi inleder arbetet med dagens föredragningslista har jag nöjet att välkomna Sam Rainsy till kammaren.
Sam Rainsy leder ett av oppositionspartierna i det kambodjanska parlamentet, och sitter i dag på åhörarläktaren.
Det är i dagsläget och här i kammaren passande att erinra sig det som jag redan skriftligen framfört till ordföranden för nationalförsamlingen i Konungariket Kambodja.
Jag klargjorde att respekt för politisk pluralism är helt oumbärligt för de demokratiska institutionernas verksamhet samt att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja väcker fortsatt oro.
Herr Rainsy!
Jag skulle vilja försäkra er och era kolleger om vår solidaritet i denna svåra stund.
Vi önskar er all framgång i era ansträngningar för att nå en fredlig övergång till demokrati i ert land.
– Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om rådets och kommissionens uttalanden om Europeiska unionens förbindelser med Medelhavsregionen.
Jag skulle vilja påminna kammaren om att Europaparlamentet skall överta ordförandeskapet för den parlamentariska församlingen för Europa – Medelhavsområdet mycket snart, i mitten av mars.
