# ID: svediakorp-gov452976
# author: Borg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 675
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skall i min avslutande kommentar försöka att svara mycket kortfattat på samtliga anföranden.
Som svar på föredraganden Elspeth Attwoolls anförande upprepar jag att det är viktigt att illegalt, oreglerat och icke rapporterat fiske omfattas av arbetsprogrammet.
Kommissionen håller dock inte med om att dessa bör anges som en prioritet eftersom prioriteter kan skifta och det skulle därför innebära en onödig begränsning av kontrollorganets funktioner.
Kommissionens uppfattning om kontrollorganets befogenhet att inrätta ett utbildningscentrum är fortfarande att denna funktion inte bör centraliseras till kontrollorganet, utan att det bör finnas flexibilitet och att detta inte bör förändras.
Vi menar att de ändrade formuleringarna i ändringsförslagen 36, 38, 39, 40 och 41, från exempelvis ” förbereda ” till ” utarbeta ”, arbeta ” genom dess verkställande direktör ” eller behovet av ” medlemsstaternas godkännande ” och ändringen från ” instruktioner ” till ” operativ ledning ” gör texten mer urvattnad, trots Elspeth Attwoolls goda föresatser.
Om till exempel ändringsförslag 39 godkändes skulle det resultera i en mellanstatlig process.
Låt mig övergå till Albert Jan Maats kommentarer.
Femårsperioden är nödvändig eftersom kommissionen anser att tre år inte räcker för att hinna genomföra den nödvändiga utvärderingen.
När det gäller bristen på förtroende mellan företrädare för fiskenäringen och kommissionen vill jag säga att kontrollorganet för fiske är en början.
I fråga om styrelsens sammansättning och funktioner – och vi talar här om översyn och inte om enkel förvaltning – är fiskenäringen en intressent.
Att ge den rösträtt vore därför att låta den döma i egen sak.
Kommissionen delar Heinz Kindermanns uppfattning – om jag förstod honom rätt – om att kontrollorganets befogenhet måste vara tydlig och att de regionala rådgivande nämnderna därför inte bör ingå.
Min kommentar till Graham Booths och James Hugh Allisters uttalanden om att den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken bör skrotas och att den nya politiken bör utformas av fiskare, med andra ord att fiskeripolitiken bör nationaliseras, är att detta är en mycket mer omfattande debatt som därmed ligger utanför ramen för detta förslag.
Även James Hugh Allister gjorde samma uttalanden som Graham Booth.
När det gäller inläggen från Carmen Fraga Estévez och Rosa Miguélez Ramos om att ändringsförslagen förbättrar förslagets genomslagskraft är det så att många av dem gör det, som jag sade, och vi kunde faktiskt godkänna över hälften av dem.
När det gäller de övriga är kommissionens uppfattning att de inte gör det, eftersom de antingen ligger utanför förslagets och kontrollorganets räckvidd eller också rubbar den nödvändiga balansen i kontrollmekanismen.
I fråga om yttrandena om näringen hänvisar jag återigen till det som jag just har sagt med anledning av Albert Jan Maats kommentarer.
När det gäller anförandet av Struan Stevenson, som är beredd att stödja ett genomförbart förslag, är det just detta som kommissionen uppnår med de godkända ändringsförslagen.
Kommissionen säger nej till obligatorisk rådgivning med nämnderna eftersom dessa, åtminstone än så länge, har en rådgivande och inte en styrande roll.
Svaret på Paulo Casacas yttrande om att detta måste bli ett riktigt kontrollorgan och inte ännu en byråkrati är att kommissionen instämmer och att förslaget syftar till att ge kontrollorganet en effektiv roll.
Daniel Varela Suanzes-Carpegna sade att en förteckning över befogenheter inte är nog och detta har noterats.
I nuläget kan jag säga att även om man inte nämner exempelvis en viss teknisk utveckling som skulle kunna användas för kontrolländamål så innebär inte detta att en sådan inte vore möjlig.
När det gäller Catherine Stihlers påpekande om att förslaget blir urvattnat eller liknande kan jag bara upprepa det som jag sade till Elspeth Attwooll.
När det gäller de regionala rådgivande nämnderna utesluter jag inte att de kan höras på frivillig basis och att utnyttjandeplanerna kan komma att ändras.
Jag tänker emellertid inte föreslå att obligatorisk rådgivning med nämnderna tas med, åtminstone inte vid denna tidpunkt.
