# ID: svediakorp-gov452718
# author: Krahmer (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag hoppas att ni kan höra mig trots det allt högre oväsendet i bakgrunden.
Talarna förtjänar att behandlas med en gnutta respekt i denna kammare!
Detta betänkande om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa handlar för mycket om kemikalier.
Man ger för lite uppmärksamhet till många andra saker som har en negativ påverkan på människors hälsa.
Det är tydligt att det finns risker med kemikalier, men det är ingen större mening att svartlista och därmed brännmärka vissa ämnen, som t.ex. ftalater.
Detta betänkande är grundat på en överdriven tolkning av försiktighetsprincipen.
I betänkandet talar man om direkta och fullständiga förbud mot vissa ämnen utan att grunda dem på forskningsrön och utan att ta hänsyn till kända forskningsrön, så som man vanligtvis gör i samband med försiktighetsprincipen.
Genom detta betänkande gör man ännu ett försök att få till stånd en nollriskpolitik i kölvattnet av vad jag kallar ” gröna sjukan ”, som är förhärskande inom många grupper i västvärlden.
Man försöker att tillämpa en heltäckande försäkringsmentalitet på miljöskyddet, men man glömmer bort att det alltid finns risker i samband med utvecklingen av ett öppet samhälle.
Redan det faktum att det finns en risk och en utbredd rädsla för kemikalier används för att berättiga kraven på totalförbud.
Rädsla är bara osäkerhet som härrör från okunnighet.
Om man vill motverka rädslan måste man bekämpa okunnigheten.
För att göra detta måste man stödja vetenskap och forskning och dra korrekta slutsatser av olika forskningsresultat.
Vi får inte blanda ihop risker med faktiska faror.
Miljöpolitikens främsta mål bör inte vara att utesluta risker, utan att fastställa och eliminera faror.
Betänkandet skjuter också över målet när det handlar om hur vi skall hantera tobaksrök.
Så länge som tobak är en laglig produkt bör vi inte kräva ett totalförbud mot rökning.
Det är inte EU: s uppgift att bestämma var man får eller inte får röka.
I betänkandet uppmanar man till en klassificering av tobaksrök som ett cancerogent ämne av klass 1, vilket antyder att den har en bevisad och direkt effekt.
Jag vill påminna er om att det ännu inte finns några vetenskapliga bevis för det.
Jag föreslår inte att man bör tona ned tobaksrökens hälsorisker, men att placera tobaksrök i samma kategori som bensen eller asbest är bara miljöpopulism.
Jag anser dessutom att vi bör hålla denna debatt i Bryssel, inte i Strasbourg.
