# ID: svediakorp-gov452717
# author: Corbey (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 550
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill först och främst tacka och gratulera Frédérique Ries.
Hon har utfört ett viktigt arbete genom att bygga ut handlingsplanen för miljö och hälsa och därmed göra den effektivare.
Själva handlingsprogrammet är en besvikelse.
Samtidigt som jag naturligtvis erkänner behovet av forskning, kräver ett handlingsprogram också kraftfulla åtgärder för att ta itu med hälsoproblemen, och dessa åtgärder saknas.
Under de senaste veckorna har våra diskussioner handlat om farliga ämnen och de villkor enligt vilka de kan, eller måste, tas bort från marknaden.
Det handlar här främst om mjukgörande ämnen i leksaker, men även om andra ämnen.
Trots att vår grupp godkände den text som antogs i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet ville vi egentligen ha ett strängare synsätt.
Om ett ämne är farligt bör det tas bort från marknaden utan dröjsmål och utan att man inväntar säkra alternativ.
Rökning var ett annat diskussionsämne.
Tobaksrök har en katastrofal effekt på passiva rökares hälsa.
Vi uppmanar därför till en aktiv politik för att förbjuda rökning på offentliga platser.
Vi uppmanar alla medlemsstater att hämta inspiration från de irländska och italienska exemplen.
I betänkandet om miljö och hälsa behandlas ett aktuellt ämne.
Särskilt luftföroreningar är ett viktigt problem i Europa.
Enligt beräkningar och undersökningar som utförts på uppdrag av kommissionen dör över 300 000 personer i förtid varje år i Europa som ett resultat av luftföroreningar.
I Nederländerna är siffran 13 000.
Man behöver inte ha mycket fantasi för att föreställa sig att det sker fler dödsfall bland dem som bor nära motorvägar och industriområden än bland dem som bor i gröna och exklusiva bostadsområden.
Under de senaste 20 åren har EU naturligtvis vidtagit åtgärder som har medfört stora minskningar av utsläppen.
Användningen av katalysatorer i bilar har blivit framgångsrik, men man har hittills inte ansträngt sig tillräckligt och statistiken är alarmerande.
Vad skall man göra?
För det första bör vi naturligtvis övervaka den befintliga lagstiftningen på ett bättre sätt, men vi kan – och måste – göra mer.
Var har t.ex. sotfiltren för bilar tagit vägen?
Vi bör också ifrågasätta om gränserna och gränsvärdena i lagstiftningen är lämpliga.
I rapporten ” Miljösignaler 2004 ” har Europeiska miljöbyrån uppmärksammat att allt mer forskningsmaterial tyder på att man av hälsoskäl bör sänka de befintliga gränsvärdena för damm- och ozonkoncentrationer.
Det krävs riktlinjer på EU-nivå för att skydda miljön, hälsan och konsumenterna.
Inom ramen för Lissabonprocessen är en ambitiös miljöpolitik ett incitament för teknisk utveckling och för främjande av europeisk konkurrenskraft.
Om vi inte går in för att få en bra miljökvalitet så gör vi inte bara folkhälsan utan även den europeiska industrin en stor otjänst.
Vid bilmässan i Detroit förra månaden visade man upp en personbil som inte släppte ut några föroreningar alls.
En sådan bil har vi inte sett på några europeiska bilmässor.
Här i Europa diskuterar vi fortfarande frågan om vem som skall betala sotfiltren.
Jag föredrar ett ambitiöst Europa som vidtar lämpliga åtgärder för att skydda folkhälsan, och vi bör utan dröjsmål se till att dessa sotfilter blir obligatoriska.
Detta är avgörande.
