# ID: svediakorp-gov452692
# author: Bersani (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag talar om betänkandet av Robert Goebbels och jag vill gratulera vår kollega till hans förträffliga sätt att gripa sig an ämnet genom att fokusera på nödvändigheten att finna en balans mellan å ena sidan det påtagliga behovet att vitalisera den ekonomiska politiken och tillväxtpolitiken i Europa och å andra sidan stabilitetsmålet och förutsättningarna för att uppnå detta.
Denna balans har dock gått förlorad under debattens gång och kan bara återställas om vi uppträder förnuftigt, såsom Astrid Lulling rekommenderade tidigare.
Det är inte förnuftigt att godkänna ett betänkande som inte behandlar behovet av större samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik, och inte heller kan vi gå med på att ett yttrande av denna karaktär strider mot de nationella monetära myndigheternas oberoende.
Det är inte förnuftigt att godkänna ett betänkande som inte hänvisar till en reform av stabilitetspakten och dess koppling till Lissabonmålen, i en tid då vi uppenbarligen rör oss i riktning mot en överenskommelse.
Det är inte förnuftigt att påstå att en allmän sänkning av skattebördan är nödvändig för konkurrenskraften, om vi beaktar de utmärkta resultat som uppnåtts av länder med både tung och lätt skattebörda.
Jag undrar ändå om Europaparlamentet verkligen bör rekommendera en generell och allmän skattesänkning när ingen medlemsstat under nuvarande omständigheter skulle betrakta ett sådant förslag som trovärdigt.
Inte heller vore det förnuftigt att påstå att en generell och allmän ökning av arbetstiden skulle vara genomförbar eller effektiv.
Genom att alltför nära koppla avreglering och förbättring av tjänster till deras privatisering riskerar man bara att öka motståndet mot varje skeende som syftar till att avreglera marknaden.
Avslutningsvis anser jag att dokumentet innehåller några viktiga möjligheter och att det är ett förtjänstfullt initiativ, men i vissa frågor är det nödvändigt att återställa balansen och lämna ideologiska anspråk åt sidan för att på så sätt bidra till den debatt om ekonomin som nu förs i hela Europa.
