# ID: svediakorp-gov452689
# author: Kauppi (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka mina kolleger Robert Goebbels och Othmar Karas för deras arbete med att utarbeta betänkandena om de offentliga finanserna.
Som vi vet har tillväxten i EU inte varit så bra som vi väntade oss.
Den andel av BNP som går till privata och offentliga investeringar har drastiskt sjunkit sedan 1970-talet, vilket vår kollega Othmar Karas beskrivit.
På grund av brist på strukturreformer och låg investeringsnivå är BNP-tillväxten otillfredsställande.
Det räcker dock inte enbart med offentliga investeringar för att tillväxten skall stimuleras.
Vi måste också uppmuntra privata investeringar, som är den verkliga källan till hållbar tillväxt i Europa.
I centrum för diskussionen står stabilitets- och tillväxtpaktens framtid.
Målet för pakten var att balansera medlemsstaternas budgetar och skapa budgetöverskott 2003.
Tanken var att medlemsstaterna skulle betala av sina skulder under goda tider och genom strukturreformer av den offentliga sektorn se till att deras budgetar förblev balanserade även under sämre tider.
Vi politiker har dock svårt att avhålla oss från att spendera för mycket under goda tider.
Det märks tyvärr i de dåliga resultat som många medlemsstater uppvisar i fråga om pakten.
Jag är starkt för pakten.
De medlemsstater som har gjort sin del och hållit sina offentliga finanser under kontroll – i synnerhet mitt eget hemland Finland – får sota för övriga medlemsstaters ansvarslöshet.
De som helt enkelt inte bryr sig!
Tyvärr ser det nu ut att vara oundvikligt att viss handlingsfrihet införs i pakten.
Vi bör dock akta oss för att urholka den.
Tre frågor bör beaktas.
För det första, reglerna bör vara samma för alla medlemsstater och kriterierna måste vara objektiva.
För det andra, inga utgifter, t.ex. offentliga investeringar eller forskningsfinansiering, får automatiskt undantas från offentlig finansiering: det skulle ge medlemsstaterna möjlighet att tolka undantagen på mycket uppfinningsrika sätt.
För det tredje, den handlingsfrihet som medlemsstaternas beviljas måste vara bunden till att reformer genomförs i goda tider.
Det är inte mer än rätt att de medlemsstater som har betalat av sina skulder och minskat sina underskott ges en viss handlingsfrihet, men de som inte har gjort något bör inte få större manöverutrymme.
Jag hoppas att det sunda förnuftet kommer att vinna i det långa loppet och att stabilitets- och tillväxtpakten blir kvar.
Om den skall ändras, låt oss då se till att ändringarna sker i gynnsam riktning.
