# ID: svediakorp-gov452686
# author: Lulling (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Med tanke på den här debattens karaktär kommer det säkert att glädja mina kolleger i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater att få veta att Robert Goebbels öppnade sig för den luxemburgska pressen och sade att de ändringsförslag som de hade fått antagna återspeglade ” de här två parlamentsgruppernas i grund och botten reaktionära och nyliberala karaktär ”.
Det finns naturligtvis ett lite skrattretande inslag i det här besynnerliga uttalandet: det antyder att parlamentet skulle bestå av hårdnackade reaktionärer, om inte mer.
Men det finns anledning att vara bekymrad över dessa ord.
Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet odlar gärna en viss tvetydighet kring den ekonomiska politikens principer.
Med socialisterna övergår denna tvetydighet till verklig avsky.
Personligen anser jag inte att det är överflödigt att i denna debatt påpeka att förutsättningarna för sund, hållbar utveckling skapas av sunda offentlig finanser och av skäliga obligatoriska avdrag.
Stabilitet är inte ett hinder, utan en förutsättning för tillväxten.
På vår sida här i kammaren ger vi inte lika lätt efter för denna svaghet för ideologisk förblindelse.
Vi är mycket mer pragmatiska.
Det finns situationer där det kan krävas mer regleringspolitik för att få fart på ekonomin, men detta är inte vad det handlar om här.
Den situation som Europa befinner sig i för närvarande passar knappast in i den bilden.
Robert Goebbels upptäckte keynesianismen lite väl sent och nu försöker han använda den i alla recept och alla såser, även där den inte passar.
Vi kan inte lösa våra nuvarande problem genom att öka underskotten i tilläggsbudgetarna.
Om det vore på det viset skulle de länder som är kända för sin ekonomiska och budgetmässiga slapphet sedan länge ha framhållits som goda exempel.
Slutligen är det inget brott att säga att européerna måste arbeta hårdare och bättre för att klara sin levnadsstandard inför den globala konkurrensen, Udo Bullmann.
Den franska 35-timmarsveckans exemplariska karaktär säger mer än långa utläggningar i frågan.
Robert Goebbels lägger naturligtvis fram flera goda idéer i sitt betänkande – till exempel att uppmuntra vissa slag av investeringar i sociala tjänster eller i hållbar utveckling – men han tycks vara besvärad av det som är sakens kärna, att ekonomisk effektivitet följer tydligt angivna regler och att det är farligt att nonchalera dem.
