# ID: svediakorp-gov452682
# author: Bourlanges (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
EU: s ekonomisk politik består för närvarande av tre delar: en platonisk strävan, nämligen Lissabonstrategin, en föraktad begränsning, nämligen kontroll av offentliga utgifter och ett krav som har nonchalerats, nämligen stöd för köpkraft.
Lissabonstrategin är en platonisk strävan.
Vem skulle inte stödja de mål som fastställdes i Lissabon?
Vem är inte för en kunskapsbaserad ekonomi, bättre utbildning för människor, framsteg i forskning och utveckling och ett samhälle som bygger på innovationer?
Vem är inte för de här målen?
Vem kan å andra sidan inte se att begreppet öppet samarbete är ett tomt skal?
Öppet samarbete är ingenting annat än den fria politiken av stater som då och då avtalar imaginära möten med Europeiska unionen, och rådet, kommissionen och parlamentet reduceras till institutioner som kan kommentera och uttrycka sitt ogillande.
Vi kommer inte att ta hem spelet på det sättet.
Kontroll av offentliga utgifter är en föraktad begränsning.
Bakom en förment tvist mellan keynesianer och liberaler om instrumenten för den kortsiktiga ekonomiska politiken och användningen av offentliga utgifter har vi under 25 års tid sett de offentliga utgifterna öka utan kontroll och en systematisk försämring i ett antal stora länder, särskilt i fråga om skulder, vilket hindrar våra från barn att ta kontroll över sin egen framtid.
Detta är detsamma som att döden, eller det förflutna, tar bort livet, eller framtiden.
Europeiska centralbanken (ECB) är oskyldigt anklagad i det här fallet.
Varför skyller vi på ECB?
Vi anklagar centralbanken för alltför höga räntor, men räntorna har inte varit så låga sedan kriget, och vi anklagar den för att driva en politik med en alltför stark euro, en situation som uppenbarligen har förorsakats av den amerikanska politiken med systematiska underskott och inte av européernas förmenta goda kvaliteter.
Sanningen är att ECB knappast har de resurser som krävs.
Sedan har vi stabilitets- och tillväxtpakten, som är ett instrument som måste reformeras.
Varför klandrar vi stabilitets- och tillväxtpakten?
Vi klandrar den för att den är dum och illvillig.
Om det är så, låt oss då försöka göra den mindre dum, samtidigt som vi bevarar dess bindande karaktär.
Herr talman!
Låt mig avslutningsvis nämna ett krav som har nonchalerats – att stödja köpkraft.
Vem kan undgå att se att vi för närvarande har ett system där de anställda får allt mindre pengar och allt svagare köpkraft jämfört med aktieägarna?
Det finns möjliga botemedel, som att sprida aktieägandet och sänka skatten för arbetstagare, och ändå nonchaleras dessa botemedel.
Herr talman!
Jag fruktar att institutionerna och EU kommer att reduceras till att vara kören i en klassisk tragedi där de egentliga huvudrollsinnehavarna är de nationella regeringarna.
