# ID: svediakorp-gov452675
# author: Berès (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Othmar Karas är inte längre här, men jag skulle gärna ha sagt till honom att jag delar uppfattningen att Europeiska unionen är en rättslig gemenskap.
Framför stabilitets- och tillväxtpakten gäller fördraget, vari det finns en artikel som inte har förändrats och där medlemsstaterna uppmanas att betrakta sin ekonomiska politik som en fråga av gemensamt intresse.
I enlighet därmed är tillväxt inom euroområdet en fråga av gemensamt intresse och jag anser inte att stabilitets- och tillväxtpakten i sin nuvarande form är det instrument som vi behöver.
Jag skulle vilja säga till Alexander Radwan att det problem vi står inför inte handlar om huruvida vi överskrider hastighetsbegränsningen eller inte, utan om vi vill köra långsamt i en Mercedes, och det slår mig att detta är vad vi just nu gör med stabilitets- och tillväxtpakten.
Jag skulle vilja göra tre kommentarer om stabilitets- och tillväxtpakten.
För det första anser jag att en god reform är en reform som ger unionen ett makroekonomiskt instrument för att genomföra Lissabonstrategin.
Mot denna bakgrund kommer frågan om att ” ta hänsyn till utgifter ” att placeras högt på dagordningen.
Det handlar inte om att inleda förhandlingar som på en gatumarknad, där medlemsstaterna tävlar om att göra sina krav gällande, utan om att komma fram till var det kan finnas ett mervärde för europeisk tillväxt, och det är bara kommissionen som kan tala om detta för oss, för kommissionen förkroppsligar det gemensamma europeiska intresset.
För det andra finns det personer som säger att vissa medlemsstaters sätt att fullfölja strukturreformerna på pensionsområdet av bokföringsskäl skulle kunna falla under rubriken att ” ta hänsyn till utgifter ”.
Jag anser att detta är farligt, eftersom det, än en gång av bokföringsskäl, skulle föra oss raka vägen in i debatter som rör kärnan i den nationella sammanhållningen.
När det gäller vårt sätt att bedöma situationen i medlemsstaterna vill jag för det tredje understryka att man faktiskt inte kan hävda att villkoren är lika.
Den ekonomiska situationen har en annan innebörd med avseende på stabilitets- och tillväxtpakten beroende på landets storlek.
Det är oriktigt att säga att alla medlemsstater är lika när det handlar om pakten.
I ekonomiska kretsar är det nu allmänt accepterat – även om man fortfarande rynkar på näsan åt den som säger det i politiska kretsar – att effekten av att använda budgetinstrumentet varierar i enlighet med storleken på ett lands ekonomi.
Just nu befinner sig två länder som Frankrike och Tyskland i en situation där de är både ansvariga och offer för ett tillstånd som inte är till fördel för någon medlemsstat, vare sig i euroområdet eller i EU som en helhet.
Det ligger inte i någons intresse att euroområdets ekonomi hålls tillbaka av svag tillväxt i den viktigaste ekonomin i euroområdet.
Detta strider mot både fördraget och medlemsstaternas gemensamma intressen.
