# ID: svediakorp-gov452669
# author: Jonckheer (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
En välkänd fransk ekonom har nyligen gett ut en bok med titeln ” ” (maktlöshetens politik), och jag tror att detta är en känsla som många av våra medborgare känner igen, av goda skäl.
Jag vill dock tillägga att maktlöshetens politik faktiskt är en medveten strategi som valdes efter Maastricht, efter 1992, och som i stora drag bygger på tre faktorer: strukturell reform av marknaderna, som det heter enligt vår jargong, minskade offentliga underskott och fokusering på konkurrens med utländska marknader.
När det gäller institutionerna och fördelningen av befogenheter har EU dessutom exklusiv behörighet på områdena konkurrenslagstiftning och den monetära unionen.
På övriga områden måste medlemsstaterna klara sig själva och konkurrera med varandra.
Jag menar att detta institutionella val – tyvärr, måste jag säga – femton år senare har fått draghjälp av konstitutionsfördraget, ett dokument som jag välkomnar, även om det är ofullständigt på många sätt.
Femton år senare ser vi resultatet, eller snarare det uteblivna resultatet, av detta för tillväxten, särskilt tillväxtens kvalitet, och för skapandet av nya arbetstillfällen.
Därför, herr kommissionsledamot, är den gröna gruppens budskap att det verkligen måste till en ny strategi.
Vi har intrycket att diskussionerna om stabilitets- och tillväxtpakten förs i utkanten och att vi, om vi verkligen vill nå bästa möjliga resultat, måste föra en betydligt mer aktiv politik på EMU-nivå, en politik där ministrarna slutligen delar en stödram som bygger på mer ambitiösa mål och där insatserna koncentreras på att skapa konvergens mellan de olika nationella ekonomierna.
Eftersom jag inte har så mycket tid skall jag ta upp tre av dessa mål.
Det första målet anser jag vara att genomföra omfattande sänkningar av skatten på arbete och att försöka hitta alternativa sätt att finansiera de sociala trygghetssystemen, med hänsyn till varje lands särskilda förutsättningar.
Jag menar dock att det är mycket viktigt att kunna säga till medborgarna att människor som arbetar, människor som har möjlighet att arbeta, måste få en dräglig inkomst från sitt arbete.
Jag anser att detta kan åstadkommas genom omfattande sänkningar av skatten på arbete.
Det andra målet, som nog inte kommer som någon överraskning för er, är att vi behöver tillväxt av hög kvalitet, vilket innebär att vi måste spara mer energi och förorena betydligt mindre.
Var snälla och titta på kommissionens dokument om utvärderingen av gemenskapens strategi för hållbar utveckling: resultaten är urusla, därav det akuta behovet av en radikal kursändring på detta område.
Det tredje och sista målet är att vi måste främja den inhemska efterfrågan inom unionen.
Det finns ingen anledning att bara koncentrera sig på att vinna över de utländska marknaderna, som om ekonomin helt och hållet bestod av innovativa stora företag eller små- och medelstora företag som kan konkurrera på de kinesiska och indiska marknaderna.
Den inhemska efterfrågan måste främjas, vilket kräver offentliga och privata investeringar och ett tydligt budskap till offentliga myndigheter både på EU-nivå och i medlemsstaterna om att vi är stolta över att vara européer och att vi har infört en monetär union vid sidan av den inre marknaden.
Vad vi behöver nu är en verklig ekonomisk och social union som ger varje medborgare en framtid.
