# ID: svediakorp-gov452665
# author: Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,024
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först vill jag på kommissionens och mina egna vägnar gratulera de båda föredragandena till de två betänkanden som är föremål för denna debatt, Robert Goebbels och Othmar Karas, samt alla ledamöter i utskottet för ekonomi och valutafrågor som har bidragit till utformningen av den text som vi diskuterar här i kammaren i dag.
Jag måste säga att jag i allt väsentligt håller med om analysen i betänkandena.
När det gäller Lissabonstrategin, fem år efter att den godkändes av Europeiska rådet, kan vi alla vara eniga om att det är nödvändigt att åter bekräfta strategins mål och pelare, att visa vårt stöd för dessa och att uttrycka vårt beklagande över att genomförandet av den politik som krävs för att nå dessa mål har försenats.
När det gäller läget för de offentliga finanserna och de befintliga ramarna för övervakning av budgetarnas och den offentliga ekonomins utveckling – stabilitets- och tillväxtpakten – stöder vi de referensvärden och pelare som anges i fördraget.
I stort sett har de offentliga finansernas utveckling inom EMU sedan pakten trädde i kraft gått i rätt riktning, men som Othmar Karas sade är det alldeles för många länder, för närvarande tio, som har ett alltför stort underskott.
Vissa av EU: s medlemsstater har en statsskuld i förhållande till BNP som är 60 procent högre än det referensvärde som anges i fördraget, och vi måste därför fundera över och försöka förbättra paktens tillämpning, och vi måste stärka de instrument vi använder för att göra dessa ramar för skattemässig styrning framgångsrika.
Om vi börjar med det första betänkandet skulle jag vilja redogöra för hur kommissionen ser på saken.
Det står klart att EU och framför allt euroområdet har lägre tillväxt än våra konkurrenter och övriga ekonomiska regioner i den industrialiserade världen, för att inte tala om tillväxtekonomierna, som har tillväxttal på 6, 7 och t.o.m.
10 procent.
Denna låga tillväxt leder till en situation med hög arbetslöshet och brist på arbetstillfällen och innebär ett allvarligt ifrågasättande av hållbarheten hos vår sociala modell och hållbarheten hos hela vår samhällsmodell.
Strukturreformer är därför nödvändiga, och därför har kommissionen som ni vet i sitt meddelande av den 2 februari föreslagit vissa riktlinjer för att se över och förbättra Lissabonstrategins tillämpning och även fastställt en rad prioriteringar som bygger på tre huvudpunkter.
För det första att göra Europa till en attraktivare plats att investera och arbeta i, utvidga och fördjupa den inre marknaden, förbättra lagstiftningen, säkra öppna och konkurrenskraftiga marknader samt utvidga och förbättra de europeiska infrastrukturnäten.
För det andra att förbättra kunskap och innovation som är centrala tillväxtfaktorer, öka och förbättra forskning och utveckling, underlätta innovation och utnyttjandet av informationsteknik samt bidra till en solid grund för EU: s industri.
För det tredje att skapa fler och bättre arbetstillfällen, utforma en politik som leder till att fler människor kommer ut på arbetsmarknaden, modernisera de sociala trygghetssystemen, förbättra arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga samt investera mer i humankapital.
På grundval av dessa punkter kan vi återställa den drivkraft som Lissabonstrategins grundare, om jag får använda det uttrycket, hade i åtanke för fem år sedan och ta igen förlorad tid.
Samtidigt måste vi agera med större ” äganderätt ” på nationell nivå, eftersom det inte råder något tvivel om att många av de åtgärder som krävs för att göra Lissabonstrategin framgångsrik egentligen tillhör nationella behörighetsområden.
Kommissionen anser att den makroekonomiska politikens roll i detta avseende är att främja tillväxt.
Ökande tillväxtpotential är dock strukturreformernas grundläggande funktion.
Vi kan inte förvänta oss att den makroekonomiska politiken skall åstadkomma detta.
Denna uppgift måste anförtros det slags strukturreformer som anges i den förteckning som Europeiska kommissionen har lagt fram.
När det gäller det andra betänkandet – stabilitets- och tillväxtpakten och läget för de offentliga finanserna – som Othmar Karas just har lagt fram, måste jag betona att förhandlingarna inom Ekofin gör mycket goda framsteg: ytterligare framsteg gjordes vid förra veckans möte.
Fler möten kommer att hållas – eurogruppen den 7 mars och Ekofin den 8 mars, som kommer att ha stor betydelse för att en överenskommelse skall nås.
Jag ser ljust på möjligheten att nå en överenskommelse vid Europeiska rådets möte den 22 – 23 mars, en överenskommelse där fördragets principer och referensvärden bevaras, liksom pelarna i den skatte- och budgetdisciplin som anges i fördraget, som vi alla måste respektera.
Genom denna överenskommelse bör instrumenten förbättras så att stabilitets- och tillväxtpaktens förvaltning kan förebygga sådana misslyckanden som vi har sett de senaste åren och bidra till att hjälpa länder som har problem med alltför stora underskott att genomföra anpassningar, att respektera fördragets referensvärden, både när det gäller underskott och skuldsättning, att lägga större vikt vid hållbarhet och långsiktighet, eftersom vi kommer att vara tvungna att hantera problemet med en åldrande befolkning, och också att skapa en bättre koppling mellan den budgetdisciplin som fortfarande är en förutsättning för tillväxt och tillväxtstrategin, ökad sysselsättning och hållbarhet, eftersom de båda strategierna är kopplade till varandra – med andra ord Lissabonstrategin.
Makroekonomisk balans är en förutsättning för tillväxt, men mer politik behövs: strukturreformer behövs.
Det är mycket positivt att de båda viktiga frågor som debatteras i parlamentet i dag och som debatteras i kommissionen och i rådet skall behandlas vid Europeiska rådets möte i mars, så att vi kan nå en långsiktig överenskommelse som förbättrar förhållandet mellan de båda strategierna och förstås ger en klar bild av de principer som ligger bakom dem.
Den ena är ökad hållbarhet, ökad social sammanhållning, högre tillväxt, högre sysselsättning och mer konkurrenskraft, och den andra är bättre budgetdisciplin och större hållbarhet hos de offentliga finanserna som en nödvändig grund för ekonomisk stabilitet och för att skapa sådana förhållanden som alla investerare och skapare av välstånd behöver för att se framtiden an med större tillförsikt.
