# ID: svediakorp-gov452664
# author: Karas (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 620
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det är de båda föredragandenas uppgift att inte bara lägga fram sina partiers ståndpunkter utan även det betänkande man har enats om.
Båda betänkandena ledde helt klart till en mycket intensiv politisk debatt i vårt utskott, eftersom de handlar om beslut om den framtida inriktningen och inte om rättsakter, för trots att båda betänkandena godkändes med mycket stor majoritet så var det en grupp som i stor utsträckning lade ned sina röster.
Detta visar vikten av de grundläggande politiska ställningstaganden och frågor om den allmänna inriktningen som behandlas i dessa betänkanden.
Jag skall begränsa mig till betänkandet i den form det antogs.
Jag har tre inledande synpunkter.
För det första är Europeiska unionen en rättslig gemenskap, och trots att vi är en rättslig gemenskap har tolv medlemsstater brutit mot stabilitets- och tillväxtpaktens eller fördraget regler efter att pakten infördes.
Fem av dessa länder tillhör euroområdet: Portugal, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Grekland, och dessutom Förenade kungariket, som inte omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott men som ändå måste rätta sig efter kravet i artikel 116.4 i fördraget.
Min andra inledande synpunkt är att vi har en framgångsrik gemensam valuta i euron, en valuta som har förvandlat den inre marknaden till en hemmamarknad, men vi saknar en gemensam budgetpolitik.
Det är därför vi behöver gemensamma politiska ramar, så att euron kan nå sin fulla potential och EU kan nå sina politiska tillväxt- och sysselsättningsmål.
Här finns dock en motsättning: 2002 hade bara fyra medlemsstater i euroområdet, vilka tillsammans stod för 18 procent av euroområdets BNP, en budget mer eller mindre i balans, och 2004 var motsvarande antal fem.
Min tredje inledande synpunkt är att Lissabonstrategin ger oss en grund för att nå ökad tillväxt och sysselsättning och för att öka vår konkurrenskraft.
Av betänkandet framgår att tillväxten i EU: s ekonomi under det senaste decenniet har legat klart under potentialen, med en nedgång inte bara i privata investeringar, utan även i offentliga bruttoinvesteringar, vilka inom euroområdet har fallit från 4 procent av BNP under det tidiga 70-talet till 2,4 procent.
Människor drar olika slutsatser av detta.
En del skyller på stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom vi säger att rättsligt bindande regler inte följs, medan andra säger att vi inte har lärt oss vår läxa och att det saknas politisk vilja.
Vi måste genomföra strukturreformer.
Vi måste ändra våra faktiska förutsättningar med utgångspunkt från den demografiska utvecklingen.
Stabilitets- och tillväxtpakten är en framgång, eftersom den belyser den politiska debatten kring de strukturreformer som krävs, budgetpolitikens misslyckande och riskerna för euron, och eftersom den därmed ger upphov till politisk debatt.
En majoritet i utskottet stödde denna ståndpunkt.
I detta betänkande, vars grundtanke är att vi behöver en starkare politisk vilja för genomförandet, större mod att genomföra långsiktiga reformer samt en mer seriös strategi och färre ursäkter, anges också att vi behöver större reformvilja kombinerat med större ärlighet gentemot allmänheten.
Tysklands nuvarande argument att kostnaden för återföreningen hittills inte har räknats med är ett exempel på hur falsk denna debatt har blivit, eftersom Tyskland har uppfyllt stabilitets- och tillväxtkriterierna sedan början av detta decennium.
Landet har godtagit stabilitets- och tillväxtpakten och har inte haft några problem med den under tio år.
Jag ber er att rösta för detta betänkande om ni vill ha ökad stabilitet, tillväxt och sysselsättning och om ni vill att EU: s lagstiftning och fördraget skall följas.
