# ID: svediakorp-gov452663
# author: Goebbels (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 993
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Debatten om den makroekonomiska politiken blir allt mer ideologisk.
Till följd av detta har en konservativ och liberal majoritet förvrängt mitt förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken genom att stryka alla hänvisningar till behovet att samordna EU: s ekonomiska politik, trots att detta är ett krav enligt artikel 4 i fördraget.
Samma majoritet vägrar att godta de belägg som finns: stabilitets- och tillväxtpakten måste anpassas efter de ekonomiska cyklerna och kommissionen måste också bedöma de offentliga utgifternas kvalitet genom att analysera eventuella underskott som ett land har dragit på dig.
Lyckligtvis kommer Ekofinrådet inom kort att göra dessa anhängare av stabilitet till varje pris besvikna.
Som ett ytterligare tecken på sin ultraliberala envishet antog majoriteten två ändringsförslag, det ena med krav på att den övergripande skattenivån skall sänkas och det andra med konstaterandet att en allmän arbetstidsökning är ofrånkomlig.
För vissa ledamöter är detta kanske liktydigt med den balans mellan flexibilitet och säkerhet som förespråkas i Kochbetänkandet: mer arbete för arbetstagarna och lägre skatt för de välbeställda.
Herr talman!
Låt oss stillsamt begrunda den europeiska ekonomin.
2004 var ett bra år för världsekonomin.
Den internationella handelsvolymen har aldrig varit större.
Enligt den senaste rapporten från Internationella arbetsorganisationen (ILO) har dock arbetslösheten i världen knappast sjunkit, trots en stark ekonomisk tillväxt på över 5 procent.
Den relativa fattigdomen har dock sjunkit kraftigt.
EU har bara haft en måttlig tillväxt och en försumbar minskning av arbetslösheten, framför allt i de nya medlemsstaterna.
Trots detta har produktiviteten i EU och dess 25 medlemsstater enligt ILO ökat snabbare än genomsnittet i världen.
Detta är sannolikt förklaringen till att EU är den största exportören av varor och tjänster och att Tyskland ensamt presterar bättre än Förenta staterna, Kina och Japan.
Ett EU som är världens största exportör och världens största köpare – ett EU med en bokföring i balans – kan inte befinna sig i ett så svårt läge som den rådande EU-pessimismen ger sken av.
Jag håller inte på att gripas av någon rosenskimrande EU-optimism.
EU kan prestera bättre.
Tillväxten är alltför låg och arbetslösheten alltför hög, särskilt i vissa större länder, inte minst i EU: s traditionella kraftcentrum Tyskland och Frankrike.
För ultraliberalerna är grundorsaken klar: problemet är stabilitetspolitikens hinder och bristen på strukturreformer.
Ändå har strukturreformer genomförts i ett flertal länder: Raffarins regering har genomfört pensionsreformer och förbundskansler Schröder har säkrat antagandet av Hartz 1, Hartz 2 och nyligen Hartz 3 och Hartz 4.
Utan tillväxt kan dock luften gå ur de djärvaste strukturåtgärder.
Det menar Kommittén för ekonomisk politik, som i sin årliga rapport om strukturreformer betonar att en lämplig makroekonomisk miljö är en förutsättning för att regeringarnas strukturreformer skall få goda effekter på tillväxten och sysselsättningen.
Även om det stämmer att euroområdets totala underskott har ökat, även om detta underskott fortfarande är väsentligt längre än i Förenta staterna och Japan, så kommer resultatet att förvåna trons försvarare.
Stabilitets- och tillväxtpakten utformades för att förhindra att statsskulden genererar allt högre räntor och för att förhindra att euron därmed blir en svag valuta.
Utvecklingen har gjort att Europeiska centralbanken har kunnat besluta om rekordlåga räntor, och euron är nästan för stark i förhållande till den mäktiga dollarn.
Trots svängningarna och läget på oljemarknaderna har inflationen i euroområdet förblivit mycket låg och invånarna i euroområdet har mycket större köpkraft än invånarna i Förenta staterna och Förenade kungariket.
Allt tyder på att euroområdets problem inte är bristande stabilitet utan bristande tillväxt.
I framför allt Tyskland och Frankrike, men också i Italien, är den inhemska efterfrågan alltför låg.
Alla länder har minskat investeringarna för att begränsa statens underskott.
Eftersom tyskar och fransmän inte konsumerar tillräckligt hämmas också de privata investeringarna.
Varför investera om efterfrågan är så låg?
Sparandet är däremot mycket högt i euroområdet, särskilt i Frankrike och Tyskland.
Detta vittnar om bristande förtroende och oro inför framtiden.
Ett stort europeiskt land som dock har betydande tillväxt och mindre alarmerande arbetslöshetssiffror är Förenade kungariket.
Varför är det så?
Den brittiska regeringen har gynnat den inhemska efterfrågan genom en mer aktiv investeringspolitik och en skattepolitik som inte har fastnat i blind och renlärig stabilitetsdyrkan.
I stället eftersträvas balans under hela den ekonomiska cykeln.
Dessutom konsumerar britterna, även om detta sker till priset av skuldsättningsnivåer som närmar sig de amerikanska.
Den enda nackdelen för britterna jämfört med euroområdet är att de betalar en grundränta på 4,75 procent, jämfört med 2 procent i euroområdet.
EU och framför allt euroområdet behöver mer tillväxt, och denna tillväxt kan endast nås genom inhemsk efterfrågan, från allmänheten och privata investeringar och från konsumtion.
Cirka 90 procent av unionens handel sker mellan de 25 medlemsstaterna.
Även om EU fortfarande är konkurrenskraftigt inom världshandeln kan tillväxt inte genereras genom utländsk efterfrågan.
Även om vissa små länder främst försörjer sig på utländsk efterfrågan är de stora länderna alltid i första hand beroende av den inhemska efterfrågan.
De som högljutt kräver att EU: s konkurrenskraft skall baseras på undermåliga sociala trygghetssystem och lägre löner måste erkänna att huvuddelen av handeln sker med länder vars lönenivåer och kostnader för social trygghet är likvärdiga med EU: s.
Det är alltså inte genom kraftiga lönesänkningar och därmed konsumtionssänkning som unionen skall utvecklas.
Konsumtionen och framför allt investeringarna måste ges ny stimulans, vilket måste ske på ett samordnat sätt.
Enligt artikel 4 i fördraget skall den ekonomiska politiken samordnas.
Tack vare den intelligenta reformen av stabilitets- och tillväxtpakten kommer tillväxten och sysselsättningen i EU att öka igen.
