# ID: svediakorp-gov452641
# author: Kroes, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Stort tack för det tydliga klargörandet av Sophia in ‘ t Velds betänkande.
De problem som behandlas där är extremt viktiga, för när vi nu på grundval av översynen av statligt stöd skall undersöka det bästa sättet att uppnå det effektivaste resultatet, är de synpunkter som har framkommit här betydelsefulla och äger därför stor giltighet.
Som jag sade tidigare i samband med diskussionen om Jonathan Evans betänkande, håller jag med om att vi måste se till alla aspekter för att kunna arbeta öppnare och effektivare och därigenom minska byråkratin som inte gagnar någon som tar allt för mycket tid, och som Sophia in ‘ t Veld så målande uttryckte det: det som räknas i slutänden är allmänheten, konsumenterna och skattebetalarna, som vill veta vart pengarna tar vägen och till vilken nytta.
När vi talar om definitioner och framför allt om hur små tjänster av allmänt intresse bör definieras, skall vi därför i alla fall inte gå händelserna i förväg och säga att vi vet vad detta omfattar för all framtid.
Här behöver vi få erfarenhet för att se hur det utfaller, vad omsättningen bör ligga på i olika fall, samt vilken nivå av statligt stöd som skulle vara aktuell.
Vilken omfattning av statligt stöd måste ni sedan inte bara överväga, utan också räkna med?
Sophia in ' t Veld gjorde dessutom mycket klart att hon är positiv till evidensbaserad politik.
Vi måste slutligen omsätta detta i praktiken och fråga oss om det inte vore en god idé att lägga fram ett betänkande om ungefär fyra år för att visa vad det hela har haft för effekt och kontrollera om det har haft avsedd effekt eller om det kanske finns bättre metoder för att uppnå vårt mål.
Jag tycker i alla fall att det vore en god idé och skulle gärna anta ett sådant förslag.
Om vi talar om statligt stöd här i vår diskussion är inte tanken att det skall vara ett permanent arrangemang.
Tanken är att statligt stöd skall användas för att sätta i gång en process som slutligen leder till självständighet.
För att citera ett välkänt kinesiskt ordspråk: tanken är att fisken till slut skall fångas med det fiskespö som du ger, i stället för att bara delas ut till dem som för tillfället behöver den.
Jag håller med om att detta är ett vettigt, erfarenhetsbaserat betänkande, där man undersöker om statligt stöd fungerar, hur det fungerar och om detta är bästa sättet att gå till väga.
Vi ställs emellertid inför domstolens dom i Altmarkmålet, vilket för oss till det fjärde kriteriet.
Jag antar att de tre första kriterierna är tydliga, och när det gäller det fjärde måste vi fastställa att ett anbudsförfarande är möjligt i alla situationer.
I de fall där det är möjligt med ett anbudsförfarande är det uppenbart att vi behöver tillämpa de fyra kriterierna, men i andra fall måste människor fatta det bästa tänkbara beslutet utifrån de faktiska omständigheterna.
Slutsatsen måste bli att vi behöver lite erfarenhet inom det här området för att komma fram till vilken metod som är bäst.
Jag skulle därför vilja följa i föredragandens spår och säga att vi verkligen kan samla erfarenheter tillsammans och lägga fram dem i en rapport.
Fyra år är en lämplig tidsperiod och under den tiden kommer vi att kunna få fram relevanta fakta om läget och förhoppningsvis på nytt komma fram till vissa slutsatser i en framtida debatt.
Tack skall ni ha.
