# ID: svediakorp-gov452626
# author: Esteves (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Straffrättens kvalitet och harmoniseringen av strafflagstiftningen är nyckelfrågor när det gäller att skapa ett gemensamt rättsområde för EU.
Straffrätten är det hetast debatterade människorättsområdet – ömsesidigheten och motstridigheterna och det faktum att den skall vara baserad på principen om grundläggande värdighet.
Frågan om straffrätten vidrör den europeiska politiska kulturens moraliska kärna.
Det är därför av yttersta vikt att vi för en aktiv politik för att förbättra straffrättens kvalitet och harmonisera medlemsstaternas lagstiftning.
För att kunna upprätta en europeisk konstitution som innefattar en bindande stadga om de grundläggande rättigheterna och som utgör ett värdesystem präglat av enighet och integrering krävs rättssystem av högre kvalitet och harmonisering av strafflagstiftningen.
Straffrätten utgör de facto materiell konstitutionell rätt och förenar alla de grundläggande konstitutionella värderingarna.
Den bristande harmoniseringen inom detta område är oförenlig med principen om jämlikhet mellan medborgarna och i förlängningen med konstitutionen.
Harmoniseringen av de straffrättsliga systemen får därför inte bli halvhjärtad, och heller inte enbart en grund för ömsesidigt erkännande av domar, utan den bör vara ett mål i sig.
En samordnad politik äventyrar inte medlemsstaternas beslutsbefogenheter inom detta område, just tack vare att den är samordnad.
Den europeiska konstitutionens värderingar betyder också att harmoniseringen av lagstiftningen måste omfatta hela det straffrättsliga systemet.
Den får inte endast röra de stora områdena, dvs. rättegång och straff, utan bör utsträckas till att omfatta de materiella bestämmelserna, policyn för att definiera brott och kriterierna för fastställande av domar.
Säkerheten bör inte vara det enda målet, utan vi bör också sträva efter att humanisera straffrätten.
Om EU inte följer denna väg kommer den europeiska konstitutionens rättssystem, för att citera Kafkas satiriska metafor, att bli ett system av öppna dörrar genom vilka ingen kan träda in.
