# ID: svediakorp-gov452619
# author: Wieland (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Ibland råkar det vara så att kommissionen, rådet eller parlamentet – eller två av dessa institutioner, eller alla tre – ligger för många steg före allmänheten eller en särskild grupp; i sådana fall agerar vi för snabbt och med för stora ambitioner, och måste sedan axla deras börda.
Den fråga vi diskuterar i kväll är en fråga vi alla bär ansvar för, eftersom det som är avgörande är de resultat vi uppnår, eller snarare de vi inte uppnår.
Herr kommissionsledamot!
Det är inte bara det att vi kämpar för att hålla jämna steg med dagens faktiska brottslighet, eftersom den organiserade brottsligheten under många år nu inte har varit den enda typen av brott som är gränsöverskridande; vi måste också kämpa för att hålla stånd mot den individuella brottsligheten.
I båda fallen måste vi också kämpa för att ge allmänheten vad den vill ha.
Allmänheten har rätt, och faktiskt också politisk vilja, att se till att 2000-talets brott inte bekämpas med 1800-talsmetoder.
Dessvärre ges ofta intrycket att information begärs och lämnas via telegram och informationsflödet måste därför bli bättre.
Trots de många farhågor som har uttryckts skulle detta inte betyda någon försämring av uppgiftsskyddet då information om olika typer av specialiserad brottslighet som har begåtts i Kehl är lika viktig i Offenburg som i Strasbourg.
Genom att utbyta information av detta slag prioriterar vi allmänhetens rätt till skydd, inte brottslingens rätt till privatliv.
Det handlar heller inte om förtroendet mellan medlemsstaterna; det är helt enkelt en fråga om huruvida allmänheten har förtroende för EU, och i vilken utsträckning den litar på att vi hanterar denna fråga på ett bra sätt.
Om man kan dra någon slutsats av allt detta så är det att vi faktiskt ställer frågan – på samma sätt som en ledande tysk tidning har gjort – om allmänheten vill ha en gemensam strafflag, och svaret på den frågan är ” ja ”.
Den slutsats vi bör dra av detta betänkande är att alla bör klargöra om de vill att verkliga förbättringar skall göras eller inte, och att man i varje fall inte kan skylla på mjukvaruproblem.
