# ID: svediakorp-gov452611
# author: Krarup (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 239
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Båda betänkandena uttrycker en välbekant strävan att ge EU: s institutioner allt större maktbefogenheter på bekostnad av medlemsstaterna och alltså, i slutändan, av demokratin.
Det enda jag kan säga när det gäller Antonio Di Pietros betänkande är att det rör en fråga som ligger inom Europarådets, inte EU: s, ansvarsområde.
António Costas betänkande dryper av högstämd idealism, men idealen och de goda avsikterna lider rent allmänt av en sorglig brist på verklighetsförankring.
Jag vill först av allt peka på att de straffrättsliga åtgärderna och kriminalvårdssystemen i ett antal medlemsstater innebär ett oräkneligt antal grova kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Bör vi inte rätta oss efter hur verkligheten ser ut och avstå från att bygga luftslott?
Det enda syftet med betänkandet är att ingjuta ömsesidigt förtroende för principen om ömsesidigt erkännande av övriga medlemsstaters domstolsbeslut.
Visst, men vad händer om den polske, grekiske eller italienske domaren, åklagaren eller rättsvårdande myndigheten inte lever upp till vårt förtroende?
Det viktiga måste ju vara hur verkligheten är beskaffad.
Betänkandets andra mål är att tvinga medlemsstaterna att straffbelägga vissa handlingar i enlighet med artikel 271 i konstitutionen.
Om verkligheten hade fått råda och om kriminologerna hade tillfrågats hade man fått ett rakt svar.
Vad vi står inför här är i värsta fall barbari, i bästa fall rent godtycke.
