# ID: svediakorp-gov452610
# author: Buitenweg (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I kväll debatterar vi återigen de magiska orden ” ömsesidigt erkännande ” och ser dem som hörnstenen i det europeiska straffrättsliga samarbetet.
En förutsättning för detta är givetvis att medlemsstaterna kan samarbeta effektivt samt att de kan se längre än till sina egna gränser och ta reda på hur saker fungerar på andra ställen.
En annan förutsättning är att de är överens om vissa miniminormer på exempelvis straffprocessrättens område.
En särskilt viktig förutsättning är dock att de hyser ett grundläggande förtroende för varandra och för skälen till att de faktiskt kan känna detta ömsesidiga förtroende.
António Costas förslag är speciellt viktigt när det gäller att inge förtroende för effektivitet i och sund förvaltning av de straffrättsliga systemen, medan Antonio Di Pietro i sitt förslag huvudsakligen riktar in sig på en förbättring av samarbetet vid informationsutbyte.
Min grupp stöder helhjärtat båda förslagen, och jag tackar varmt för det arbete ni har lagt ned och för det angenäma samarbetet.
Det krävs dock ett mycket mer omfattande arbete än de små steg som nu har tagits.
En uppsjö av nya förslag ligger i stöpsleven, vilka i alla fall på pappret innebär vissa framsteg – min erfarenhet är nämligen att medlemsstaterna mycket ofta agerar bromsklossar.
Ömsesidigt erkännande tycks för dem framför allt betyda att de inte behöver förändra något på nationell nivå.
Vi tenderar alla att endast intressera oss för det som händer i vårt hörn av världen, och andra får vara så snälla att respektera de beslut som vi fattar.
Min grupp är emellertid definitivt inte rädd för att vidga perspektiven, även om vi är en aning tveksamma till denna uppsjö av nya bestämmelser.
Blotta omfånget påverkar nämligen inte sällan insyn och öppenhet på ett negativt sätt och sätter i gång försvarsmekanismerna hos dem som ständigt utsätts för förändringar.
Även tydligheten i det arbete som vi utför riskerar att påverkas negativt.
Min grupp stöder helt klart inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet.
Vi stöder en europeisk straffrätt och Europaomfattande rättigheter för misstänkta och brottsoffer.
Framför allt stöder vi en ordentlig investering i grundlig utbildning av samtlig personal vid de polis- och domstolsväsenden som ingår i det europeiska samarbetet.
Faktum är ju att det är i det dagliga arbetet mer än här som detta kommer att behöva verkställas.
Jag hoppas att vi alla kan gå samman i en större satsning, också av ekonomiskt slag, och se till att alla är grundligt informerade om detta.
