# ID: svediakorp-gov452587
# author: Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,451
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag kanske bryter mot arbetstidsdirektivet här i afton!
Under de kommande åren kommer vi att göra mycket tillsammans som kan bidra till att forma världen vi lever i.
Detta är en unik möjlighet att ta itu med ett unikt fenomen.
Att hantera följderna av globaliseringen, både på hemmaplan och i resten av världen, utgör en aldrig tidigare skådad utmaning.
Om vi lyckas och får tillgång till de strukturer och finansiella medel som krävs kan vi erbjuda miljarder människor en anständig chans i livet, gripa oss an extrem fattigdom, bekämpa sjukdomar och svält, främja goda styrelseformer och stödja utveckling och deltagande.
Om vi misslyckas kommer vi att så frön till fortsatt orättvisa, splittring och instabilitet.
Det är därför kommissionen har föreslagit ett program som är lika relevant för EU som för våra partner runt om i världen.
Det är utformat för att sprida välstånd, stärka solidariteten och erbjuda säkerhet.
Vi måste erbjuda ett internt och ett externt gensvar.
Inom EU måste vi främja sammanhållningen och utveckla den senaste utvidgningens och framtida utvidgningars hela potential.
Vi måste fortsätta att bekämpa utslagning och fattigdom genom vår sociala dagordning, vi måste hjälpa människor att hitta ett arbete i en dynamisk och växande ekonomi och vi måste förändra attityder och beteenden och understödja vårt mål om en hållbar utveckling genom att vidta ambitiösa åtgärder.
Utanför EU måste vi arbeta för att uppnå millennieutvecklingsmålen med förnyad energi och fantasi.
Den centrala målsättningen för vår pågående översyn av hållbar utveckling är att ge den ny fart och se till att våra interna och externa åtgärder samordnas bättre.
Som européer kan våra delade värderingar och erfarenheter bli en stor kraft för att förbättra livskvaliteten för miljarder människor på jorden.
Vår unika samarbetsmodell är en inspirationskälla för regionalt samarbete, t.ex.
Afrikanska unionen, och utgör en garanti för att man lyssnar till oss vid reformer av internationella institutioner.
I förra veckan trädde Kyotoprotokollet i kraft.
Kyoto är ett bra exempel på vår förmåga att bidra med ett europeiskt perspektiv på utformningen av utvecklingen på global nivå.
Kyoto och millennieutvecklingsmålen understryker också det dilemma vi står inför.
Vi måste leverera effektiva åtgärder på global nivå, men vi måste också få länder och det civila samhället att sluta upp bakom våra förslag om åtgärder.
Detta är den nya verkligheten för de globala styrelseformer som håller på att ta form.
Den definieras i lika hög grad genom våra formella sammankomster i WTO, Världsbanken och G8 som genom de mer informella sammanhang som Världssocialt forum eller Världsekonomiskt forum utgör.
Därför välkomnar jag vår debatt idag.
Både Porto Alegre och Davos framstår som symboler för en verklig vinst med globaliseringen, nämligen vår förmåga att föra en kontinuerlig dialog på internationell nivå om vilket slags samhälle vi vill ha.
Denna möjlighet ger fler människor något att säga till om när vi utformar vår framtid.
Medan sådana möten inte nödvändigtvis fastställer en politisk dagordning så fungerar de som bollplank för ett brett spektrum av den allmänna opinionen.
Låt mig säga ytterligare något om sammankomsterna i Davos och Porto Alegre.
I år deltog jag i forumet i Davos, och nästa år hoppas jag att kommissionen skall kunna göra de 150 000 personer som deltar i Världssocialt forum sällskap.
Lyckligtvis fick jag i Davos tillfälle att tala närmare om Porto Alegre med Brasiliens president, Luiz Inácio Lula da Silva, som är en god vän till mig.
Jag hyser stor respekt för hans vision och engagemang för att få globaliseringen att fungera och minska de globala skillnaderna.
Våra diskussioner gav mig en bild av stämningen i Porto Alegre.
En sak som framför allt slog mig är hur dagordningarna för båda dessa sammankomster tenderar att närma sig varandra.
Davos var inte en härd för nyliberalism och Porto Alegre var heller inte bara en demonstration mot Davos.
I centrum för diskussionerna stod bl.a. kampen mot fattigdom, situationen i Afrika, handelns och den ekonomiska dynamikens betydelse för att sprida välstånd och möjligheter, behovet av en hållbar väg för global utveckling och den globala säkerhetens utmaningar.
Jag lärde mig en hel del av vad jag fick höra.
För det första bör vi inte förneka att även om dagordningarna närmar sig varandra så ser de två grupperna på de berörda frågorna ur olika synvinkel.
Emellertid ökar det civila samhällets representation i Världsekonomiskt forum och deltagarna i Världssocialt forum kommer från allt fler håll.
Jag fick två centrala budskap med mig från Davos.
För det första att vi måste agera gemensamt för att lösa globala problem som kan vara allt från fattigdom och utveckling till klimatförändringar.
Jag var stolt över att se att europeiska ledare som Jacques Chirac, Tony Blair och Gerhard Schröder var redo att ange tonen.
De tog initiativet att föra fram en del viktiga tankegångar.
För det andra behöver vi tända den ekonomiska dynamikens låga för att stimulera till reformer i hela världen, inte bara som ett mål i sig utan som det bästa sättet att erbjuda fler människor chansen till ett anständigt liv.
Vi kan vända globaliseringen till vår fördel.
Ett europeiskt ledarskap krävs för att bemöta de utmaningar globaliseringen för med sig.
Slutligen kan EU göra mycket, men vi kan säkerligen uträtta mer om vi förmår agera tillsammans med andra partner för att ta itu med globala utmaningar.
Det är det budskap som jag kommer att framföra till president George Bush i morgon.
Herr talman, mina damer och herrar!
Vi måste hitta ett sätt att se till att de åtaganden som görs av deltagarna i Världsekonomiskt forum och Världssocialt forum ger resultat.
Europa måste tjäna som en förbindelselänk mellan de vitt skilda uppfattningarna om globaliseringens eventuella följder.
I detta avseende skulle jag vilja agera på flera olika sätt.
För det första är EU en ambitiös aktör på den globala scenen och måste så förbli.
EU är den största integrerade marknaden.
Dess bruttonationalprodukt är världens största och EU är världens främsta aktör i den internationella handeln.
Vi, Europeiska unionen, är den största givaren av internationellt bistånd, och som flodvågskatastrofen har visat är vi beredda att visa solidaritet.
Främst tack vare euron är vi en nyckelpartner när det gäller internationella finansiella förbindelser.
Vi måste utnyttja vårt nät av bilaterala förbindelser för att få saker att hända, uppmuntra till förändring och främja respekt för grundläggande rättigheter och friheter.
Om vi erkänner att vi är en global aktör och att vi vill spela en avgörande roll måste vi också kämpa för en effektiv form av multilateralism.
Vi måste fortsätta att främja utvecklingen av en världsordning grundad på rättsstatliga principer, men dessa principer får inte bara tjäna de rika västländernas intressen.
Vi måste visa solidaritet.
Därför uttrycker vi vårt engagemang för FN, vår föresats att söka kreativa internationella lösningar för att förbättra utsikterna för Afrika – vi kommer som sagt att prioritera Afrika – och vår strävan att snabbt kunna avsluta Doharundan.
Slutligen måste EU mobilisera ett brett spektrum av politiska instrument för att förbättra situationen för våra grannar i världen.
Vi måste på bästa sätt utnyttja de nya möjligheter som konstitutionen ger oss tack vare inrättandet av utrikesministerposten och en europeisk utrikestjänst.
Vi måste emellertid också rikta uppmärksamheten mot prioriteringarna och nå konkreta resultat.
Dessa målsättningar kommer att återspeglas i de initiativ vi tar, t.ex. översynen av EU: s ståndpunkter i fråga om hållbar utveckling och förberedelserna inför översynen av millennieutvecklingsmålen.
Det är målsättningar som redan utgör en del av EU: s partnerskap för tillväxt och sysselsättning, som jag lanserade i början av februari.
Jag skall sluta här.
EU är en global aktör.
Vi måste axla det ansvar detta medför.
Vi måste aktivt bidra till att forma den nya världsordningen och främja ett internationellt styre på grundval av rättsstatliga principer.
Europa kan ge ett mycket tydligt bidrag.
Vi måste stärka EU som civil makt.
Vi måste se till att idéerna om fred och demokrati och de marknadsekonomiska principerna sprids över hela världen – principerna för ett öppet samhälle.
Vi har de instrument som krävs för verklig förändring.
EU måste därför svara mot de förhoppningar som både våra medborgare och våra internationella partner fäster vid oss, oavsett om det är i Davos eller Porto Alegre.
