# ID: svediakorp-gov452577
# author: Lehne (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Låt mig börja med en kort kommentar till det politiska innehållet i de anföranden vi har hört i dag, särskilt Martin Schulz anförande.
Jag anser – och den pågående debatten om Lissabonstrategin ger mig rätt i detta – att Lissabonstrategin har flera pelare.
Det råder ingen tvekan om att alla pelare i princip är lika viktiga komponenter i strategin.
Trots detta säger det sig självt att verklig socialpolitik och verklig miljöpolitik inte kan bedrivas utan en fungerande ekonomi.
Ekonomin är nyckeln till förverkligandet av alla våra andra goda politiska avsikter.
Även om pelarstrukturen inte får glömmas bort måste prioriteringarna ändå anges med detta i åtanke.
För övrigt kan jag passa på att nämna att det inte finns någon bättre socialpolitik än att skapa arbetstillfällen.
Även detta är kanske en självklarhet, men det måste ända sägas.
Det är kanske också dags för en annan liten påminnelse, eftersom kommissionens ordförande ständigt utsätts för kritik i denna fråga.
Båda de behöriga vice ordförandena för kommissionen – den som undertecknade dokumentet i Lissabon och den som undertecknade det program vi diskuterar i dag – är socialister.
Det är kanske lämpligt att påminna om detta.
Detta bör betyda att ärendet är i goda händer inom kommissionen.
Jag kan inte se poängen med att ständigt ta upp denna fråga om påstådda skillnader som inte ens existerar.
Jag har också en särskild vädjan i denna fråga.
Precis som på andra områden måste kommissionen, inom ramen för lagstiftningsprogrammet precis som på andra områden, i första hand prioritera genomförandet av sitt interinstitutionella avtal med rådet och parlamentet.
Detta är mycket viktigt.
En av orsakerna till att saker och ting inte har fungerat så bra tidigare har varit bristen på konsekvensbedömningar i samband med lagstiftningsförslag och det olämpliga sätt på vilket samråden med berörda parter har genomförts.
Jag uppmanar kommissionens ordförande och vice ordförande att särskilt i samband med de kommande månadernas arbete se till att det interinstitutionella avtalet konsekvent genomförs i detta sammanhang.
På många områden kommer detta att vara nyckeln till den framgång som både de och vi strävar efter.
