# ID: svediakorp-gov452444
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Vi kommer att behöva ändra i föredragningslistan, för som jag tror att ni redan vet kan inte Ukrainas president, Viktor Jusjtjenko, närvara här i dag som planerat på grund av de svåra väderförhållanden som har drabbat hela centrala Europa och som förhindrade hans plan från att lyfta i morse.
– Vi hade planerat att göra ett uttalande och hålla en tyst minut till minnet av Auschwitz-Birkenau-tragedin i dag, och jag tycker att vi fortsätter till det.
Mina damer och herrar!
I dag är en sorglig minnesdag för hela mänskligheten.
En dag som denna år 1945 befriade soldater i Röda Armén nazisternas förintelseläger.
Dess namn har etsat sig fast i mänsklighetens kollektiva minne.
Det har etsat sig fast i vårt kollektiva minne som ett uttryck för absolut fasa och ondska i sin mest extrema form och för ett systematiskt, planerat och dokumenterat brott.
Än i dag är vi förvånade över att detta kunde hända.
Men det har hänt.
Det är ofattbart, men det är den sanna verkligheten.
I dag kommer en delegation från parlamentet, bestående av ordförandena för de politiska grupperna och de största delegationerna, att resa till Auschwitz för att delta i en minnesceremoni för offren, tillsammans med f.d. lägerfångar, stats- och regeringschefer från ett stort antal länder och soldater som deltog vid befrielsen.
På så sätt kommer vi att hedra offren, men framför allt kommer vi att minnas den ondska som ledde till döden inte bara för miljoner judar enbart för att de var judar, men även för andra etniska minoriteter, homosexuella och politiska fångar av olika nationaliteter.
Det är en ondska som berör oss alla.
I första hand berör det naturligtvis offren och deras anhöriga, men det berör även alla oss som inte var där, alla oss som inte kan minnas för att vi inte har sett det.
Auschwitz skall påminna oss om kampen mellan att minnas och att glömma, kampen att minnas någonting som vi aldrig skulle vilja hade hänt, för människor som glömmer sin historia är benägna att upprepa samma misstag igen.
Förintelsen är ett stort problem för hela mänskligheten.
Det är inte bara ett problem för de nazistiska mördarna och de judiska offren.
Problemets rötter är djupt rotade i några av de karaktärsdrag som regelbundet har visat sitt ondskefulla ansikte genom mänsklighetens historia.
I dag, 60 år senare, måste vi fortsätta att bekämpa allt som gjorde detta möjligt.
Vi måste bekämpa rasismen, antisemitismen, främlingsfientligheten, rashatet men också likgiltigheten i samhället som man tror inte har någonting med detta att göra, innan man slutligen inser att den faktiskt har det, men då är det redan för sent.
I detta syfte, och för att vi aldrig skall glömma, kommer vi i dag att rösta om en resolution om åminnelsen av förintelsen och antisemitismen.
Mina damer och herrar!
Vi är skyldiga att verka för detta varje dag och inte bara i fascinationen över det jämna talet 60 år – varför 60 och inte 59? – som friskar upp minnet, utan varje dag.
De värderingar som ligger till grund för vår konstitution – fred, mänskliga rättigheter, respekt och tolerans – står helt i motsats till vad som hände i Auschwitz och måste spridas och försvaras i skolor, på arbetsplatser, på trapporna, på gatan, i barer, överallt i samhället.
Minnet av Auschwitzoffren ger oss tillfälle att försvara värderingarna i vår konstitution och att försvara den mänskliga värdigheten som så fasansfullt kränktes på denna plats.
Mina damer och herrar!
Jag ber att vi håller en tyst minut.
– Mina damer och herrar!
Efter denna stund av respekt till minne av offren i Auschwitz avbryter vi sammanträdet.
