# ID: svediakorp-gov452400
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 843
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Som Martin Schulz sade kommer ett stort antal statschefer samt företrädare för det här och andra parlament att samlas i Auschwitz i morgon, tillsammans med överlevande från detta helvete, för att högtidlighålla minnet av befrielsen av detta förintelseläger för sextio år sedan.
Som företrädare för ett nytt Europa fullgör de sin skyldighet att minnas och föra budskapet vidare.
I dag är det viktigare än någonsin.
Ordförandeskapet tackar de båda ledamöterna för att de genom att ställa den här frågan här i parlamentet har gett oss tillfälle till eftertanke och hågkomst.
Efter det första direktvalet 1979 valde parlamentet en överlevande från Auschwitz, Simone Veil, till talman, och jag hyllar henne för det mod som hon visade som ordförande för parlamentet.
Sextio år – det är mindre än ett människoliv.
Detta är ett tillfälle att ge röst åt alla dessa människor, de få överlevande, som är märkta av denna oändliga fasa, som är outsäglig men som vi ändå måste tala om klart och tydligt i dag.
Förintelsen kommer alltid att vara ett brott, en spricka i Europas historia, som ni så riktigt sade.
Dessutom är det så som den före detta talmannen i förbundsdagen, Rita Süssmuth, sade, att Förintelsen saknar motstycke.
Vi vet att 1900-talets historia är full av folkmord, men Förintelsen är specifik och unik till sin natur.
Den är raka motsatsen till vår civilisation, till våra andliga och etiska värden, till den humanism som Europa skapade.
Auschwitz tillhör inte bara historien, en historia som är ohållbar.
Auschwitz måste förbli en levande, plågsam verklighet, som kommer att sporra denna och kommande generationer att skaffa sig en större förståelse, att tillbakavisa alla ideologier som bygger på hat och utslagning och att dagligen omsätta devisen ” aldrig mer ” i praktiken.
Skyldigheten att minnas är grundläggande, men inte tillräcklig.
Naturligtvis måste vi påminna oss vad som hände, men det krävs också engagemang och handling.
Antisemitismen har inte försvunnit.
Enligt övervakningscentret i Wien är faktiskt antisemitismen på frammarsch i våra samhällen, tillsammans med rasism av alla slag.
Revisionisterna och förnekarna, alla de som försöker att vattna ur Förintelsens unika natur, alla de som kommer med förevändningar för att göra oacceptabla kopplingar måste bekämpas.
Detta är ett brott mot sanningen, för att låna ett uttryck som president Jacques Chirac har myntat, och de ansvariga måste spåras upp i ett EU som bygger på etiska värden och respekt för mänskliga rättigheter, ett EU som hädanefter kommer att bygga på den stadga med grundläggande rättigheter som har införlivats med konstitutionen och som fick ett rungande bifall av parlamentet.
Det är också ett brott mot minnet av alla dem som led, särskilt de tio-, hundratusentals barn vilkas liv förstördes på det mest avskyvärda sätt, barn vilkas sorgsna blickar vi har sett på fotografier.
Låt deras skräckslagna blickar förbli inristade i våra samveten och mana oss att bedriva en målmedveten och engagerad kamp mot glömskan och, än värre, det kompletta förnekandet av brottet.
Herr talman!
Försvaret för mänskliga rättigheter – till att börja med för dem som har utsatts för attacker mot sin värdighet som en del av dagens våg av antisemitism och rasism – är en av hörnpelarna i Europeiska unionens politik.
I det syftet arbetar rådet och de andra institutionerna nära tillsammans med internationella organisationer såsom Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Förenta nationerna i kampen mot detta gissel.
Rådet har välkomnat de initiativ som OSSE har tagit, såsom antagandet av Berlin- och Brysseldeklarationerna som fördömer alla uttryck för antisemitism och alla andra intoleranta yttringar.
Under ministermötet med OSSE i Sofia infördes posterna som personliga OSSE-representanter för att bekämpa antisemitism, rasism och islamofobi.
Detta borde bidra till att förstärka det arbete som bedrivs av OSSE: s Warszawakontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, vilket ansvarar för övervakningen av antisemitism och andra uttryck för intolerans.
Under den 59: e sessionen med Förenta nationernas generalförsamling antogs en resolution som uttryckligen fördömer alla former av antisemitism på initiativ av EU.
När människorättsdagen firades i New York den 10 december 2004 framhöll unionen vikten av utbildning, en viktig förutsättning om man vill få till stånd en kultur av respekt och tolerans som är förenlig med värnandet om grundläggande rättigheter.
Skapandet av ett europeiskt övervakningscenter för rasism och främlingsfientlighet ligger i linje med rådets, och hela unionens, önskan att ha tillgång till de redskap som fordras för att bekämpa olika former av intolerans.
Jag har verkligen läst punkten om historieböcker och historieundervisning som måste främjas på EU-nivå.
Arbetet för att få ungdomar att minnas är ett EU-initiativ som måste stödjas, och ordförandeskapet kommer att se till att det görs.
