# ID: svediakorp-gov452396
# author: Solana, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,807
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag tackar er, herr talman, och alla de ledamöter som har haft vänligheten att stanna med oss till slutet av denna långa debatt om en nyckelfråga, en grundläggande fråga, som kanske förtjänar större uppmärksamhet av parlamentet med tanke på de tider som vi lever i.
Jag skulle vilja säga att alla de ledamöter som har talat har talat uppriktigt och med en kraft och förtröstan som jag tror inte bara betecknar andan i Europaparlamentet utan även andan bland flertalet av, förhoppningsvis alla, unionens medborgare.
Från denna synpunkt anser jag att det i dag har varit en känslosam dag, en dag att låta våra känslor och värderingar komma fram, en dag för oss att uttrycka oss fysiskt och verbalt.
Jag skulle vilja säga att det är dags att från och med nu inleda dessa debatter i en verklig känsla av att eftersträva ett mål.
Vi får inte bara låta våra känslor utkonkurrera våra tankar, utan vi bör börja visa tecken på vart vi vill gå och hur vi vill komma framåt.
Mina damer och herrar!
Efter de historiska tider som vi har upplevt, och de bör beskrivas som historiska, anser jag att Europeiska unionen bör genomföra ett tydligt åtgärdsprogram, som vi gör och som vi förklarar för parlamentet.
Och programmets slutresultat bör bli upprättandet av två stater och i första hand av den palestinska staten, som är den stat som ännu inte existerar.
Jag anser också att vi inte kan fortsätta att prata och prata om vi inte ser till att gradvis vidta de åtgärder som behövs för att förverkliga denna stat inom rimlig tid.
Jag skulle vilja säga att det som våra palestinska vänner nu har inte är en stat utan snarare en situation före en stat, vad jag skulle vilja kalla en ” förstat ”, och vi måste på bästa möjliga sätt hjälpa dem att genomföra de reformer som behövs för att åstadkomma en stat som är livskraftig och som konsolideras, inte en stat som blir ett fiasko.
Det råder därför inget tvivel om att vi måste hjälpa dem att reformera och anpassa sina strukturer.
Att ha en förstat med en förstats begränsade ansvar är inte detsamma som att axla en stats fulla ansvar, som inte bara omfattar frågor med samband till ekonomin.
Jag skulle här vilja tala till försvar för kommissionen, parlamentet och Europeiska unionen som helhet.
Europeiska unionen och Salam Fayyad, som ansvarar för den palestinska myndighetens finanser, använder pengarna exemplariskt.
Jag skulle vilja att parlamentets ledamöter inser detta och att även Europas medborgare får veta det.
Finansminister Fayyads insatser i förening med de insatser som kommissionen, ni alla och hela Europeiska gemenskapen har gjort är extraordinära och exemplariska, och jag skulle vilja se många andra länder, med mycket längre historia, som inte är förstater som den palestinska staten, ha samma förmåga att sköta sina pengar och göra detta på samma sätt som palestinierna.
För det andra råder inget tvivel om att det att vara en stat inte bara betyder att ha ekonomiska strukturer.
Det betyder också att ha säkerhetsstrukturer.
I dag finns det ingen stat, utan snarare en förstat, och vi måste därför hjälpa dem så att de har stabila säkerhetsstrukturer när de väl får en stat.
Europeiska unionen har mekanismerna för att göra detta och gör redan allt den kan.
Den hjälper till att bygga upp och konsolidera säkerhetsstyrkorna på bästa tänkbara sätt, så att de kan tjäna medborgarna, tjäna freden bland medborgarna och därför tjäna den lag och ordning som måste råda i alla stater.
Slutligen hålls det val i en stat, och val kommer att hållas före sommaren.
Tillåt mig att stanna vid sommaren.
Vi får se vad som händer därefter.
Någon gång före sommaren kommer ett väldigt viktigt val att hållas.
Ett val som vi måste stödja, som vi måste hjälpa till att betala för och som vi måste fortsätta att främja så att det kan genomföras riktigt och med gott resultat.
Slutligen är från palestinsk synpunkt det som presidenten gör just nu i avsikt att uppnå vapenvila, i avsikt att uppnå en överenskommelse om dialog bland palestinierna, extraordinärt.
Många av oss trodde inte att det skulle vara möjligt att uppnå detta på så kort tid.
Det har gjorts, och farten måste bibehållas.
Likväl, mina damer och herrar, måste vi vara medvetna om att situationen är mycket bräcklig.
Det första mötet mellan Ariel Sharon och president Mahmud Abbas planerades in till strax efter valet, men till följd av våldet försvann varje möjlighet till dialog.
Situationen är bräcklig, och medan vi har talat här har en ny attack ägt rum, och vi är därför väl medvetna om att vi oavsett vad som händer inte kan låta våldsverkarna hålla i nyckeln till processens framtid.
Detta skulle vara absurt och orättvist.
Våldet måste upphöra, men vi kan inte låta våldsverkarna hålla i nyckeln till framsteg i processen.
Som någon sade till mig vill jag påpeka att vi måste be Israel om många saker.
Det finns en mycket specifik sak som de kan göra och måste göra: tillbakadragandet från Gaza, som först var tänkt som ett ensidigt beslut, kan inte lägre vara ett ensidigt beslut.
Det måste vara ett gemensamt beslut, ett beslut som utgör ett första steg på en väg som leder till ett tillbakadragande från de ockuperade territorierna.
Detta är vad vi måste begära, och det är en del av den grundläggande politik som vi européer måste genomföra.
Efter den långa vecka som jag har tillbringat även i Israel, som jag har sagt, i samtal med landets alla ledare anser jag ärligt talat att detta inte är omöjligt, att det är möjligt, och vi måste även fullgöra vårt ansvar.
Jag skulle vilja be er att använda er fantasi.
Jag kan inte be er alla att besöka Gaza, men de som har sett området och delar min erfarenhet vet att situationen i Gaza är dramatisk, och Gazas frigörande får inte förvandla området till ett fängelse.
Gaza måste kunna handla med omvärlden.
Gaza måste ha en hamn och en flygplats, annars kommer Gazas invånare aldrig att kunna resa därifrån.
Vi måste därför hjälpa till, och vi måste hjälpa till att se till att det finns en hamn och en flygplats, och denna hamn och denna flygplats måste utan tvivel stå under internationell kontroll, och vi bör vara beredda att ta på oss detta ansvar om det faller på oss.
Vi måste kunna axla detta ansvar.
Jag anser därför att alla dessa frågor är grundläggande och att vi för att uppnå resultat måste fokusera på dem under våra debatter.
Det är dags att uppnå resultat.
Vi har inte oändlig tid till vårt förfogande.
Om alltför lång tid förflyter kommer vi att bli frustrerade.
Vi kommer att frustrera palestinierna, och vi kommer att frustrera israelerna, med följden att detta ögonblick av hopp som ni alla har talat om, detta ögonblick av stolthet bland israeler och palestinier, kommer att passera.
Det krävs att ett antal människor börjar tänka på samma sätt i både Israel och Palestina, och dessa människor får inte låta sig nedslås utan måste återuppliva den anda som fanns tidigare, vid tidpunkten för Oslo och just före och efter Oslo.
Detta är därför vad som måste göras.
Och det finns en sak som jag också skulle vilja säga till parlamentet och till mina israeliska vänner, nämligen att ni måste sluta att fatta beslut som strider mot möjliga slutliga överenskommelser.
Detta är mycket viktigt.
Det är väldigt lätt att säga, men väldigt svårt att göra.
Men inget beslut bör fattas som inte kan upphävas när det blir dags att fatta beslut om de slutliga överenskommelserna, och vissa beslut som fattas just nu kommer att stå i vägen för eller till och med hindra vad många anser att överenskommelserna bör innehålla, nämligen den slutgiltiga statusens grundläggande parametrar.
Detta var något som vi var tvungna att säga på ett vänligt sätt, och vid denna tidpunkt, när Israel högtidlighåller minnet av mycket sorgliga tider, mycket bittra tider för vilka vi européer bör ta stort ansvar, med den vänskap och de principer som bör stå i centrum för oss européer, som är så ansvariga för så många saker, bör vi säga det som vänner, som jag har sagt, så att de verkligen lyssnar till oss, för vad vi säger är avsett att främja freden, inte motsatsen.
Detta var vad jag ville säga till er, mina damer och herrar, och på mina egna och förhoppningsvis även min goda vän kommissionär Benita Ferreros vägnar skulle jag vilja tacka dem som har stannat med oss till denna sena timme.
Jag vill även tacka Benita Ferrero för att hon har varit här med oss.
Vi har mycket arbete framför oss, och vi behöver allas hjälp.
Detta kommer inte att bli lätt utan väldigt svårt, men vi måste vinna denna kamp för fred, inte bara för Israel och Palestina utan även, som många har sagt, för regional fred.
Med fred i Israel och Palestina kommer möjligheterna till regional fred att öka, och jag skulle kunna säga mycket till svar på vad ni har sagt om Irak, men jag anser inte att vi i dag bör blanda ihop de två debatterna.
Om fyra eller fem dagar är det söndag.
Det kommer att hållas fler debatter om Irak, men vi får inte tvivla på att denna utveckling kommer att inträffa.
Jag kommer därför till min slutkommentar.
Under senare år har vi sett Israel och Palestina i vad vi skulle kunna beskriva som en situation av krishantering.
Från och med nu måste vi återgå till politiken, till politiken med stort P, och uppnå resultat, eftersom vi då kommer att ha tydliga mål, och om vi har tydliga mål och den politiska viljan att nå dem kommer vi att nå dem.
Tack så mycket, mina damer och herrar.
Jag beklagar att det har dragit ut på tiden och tackar alla ledamöterna för att de har varit med oss under hela denna långa dag.
Tack så mycket.
