# ID: svediakorp-gov452365
# author: Rocard (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 737
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Solana!
Jag vill tacka för era utmärkta inledande anmärkningar och för alla gratulationer ni riktade till mig.
Det var med stolthet jag utförde detta arbete, och en av de saker jag kan säga om detta är att vi blev extremt väl mottagna av båda sidor.
Europa var verkligen välkommet, även av israelerna, måste jag säga.
Om jag drar över tiden kommer jag att missa mitt tåg.
Jag tänker därför vara kortfattad och jag skulle vara tacksam om ni kunde ursäkta min oartighet, eftersom jag inte har tid att lyssna på era svar.
Allt jag kan göra under den löjligt korta tid vi har för diskussionen är att peka ut de viktiga punkter som ni bör fortsätta att fokusera er uppmärksamhet på.
För det första kommer det kommande valet i Palestina att bli betydligt mer komplicerat än det tidigare, där det i praktiken bara fanns en enda kandidat, ingen verklig maktstrid och ingen kandidat från Hamas.
Den här gången blir det annorlunda, både i lokalvalet och i parlamentsvalet.
Valkampanjerna kommer att bli intensiva.
Jag hoppas att palestinierna skall låta sig övertalas att sluta använda civila identitetsregister och att lokalvalet övervakas lika noga som det följande parlamentsvalet.
Detta är viktigt.
Om jag förstått rätt har några sagt att detta är en möjlighet och en stråle av hopp.
Det viktigaste inslaget i den strålen av hopp är de obestridliga egenskaperna och djupet hos det palestinska folkets demokratiska vilja.
Min vän Edward McMillan-Scott sade detta rent ut.
Han har rätt – detta är ett val för fred, lika mycket som ett val för demokrati.
Vi är inte lika säkra på den andra sidan.
Ariel Sharons beslut att dra sig tillbaka från Gaza är välkommet, men jag vill gärna rikta kammarens uppmärksamhet på att det ur vår synvinkel inte finns någon koppling mellan Gaza och resten i premiärminister Ariel Sharons retorik kring färdplanen, och han lämnar inga garantier för att han överväger vad som skall ske med Västbanken och Jerusalem efter Gaza.
Detta är en absolut avgörande fråga.
Min andra punkt gäller utrotning av terrorismen.
Det finns mycket vi kan göra.
Ariel Sharon gör rätt i att ställa villkor, Mahmud Abbas likaså, och han gör det med stort mod.
Han befinner sig sociologiskt sett under en ockuperande utländsk armé, så det är omöjligt att helt utrota terrorismen.
Jag har en känsla av att Ariel Sharon, som är en erfaren general, vet vad han talar om.
När han begär att all terrorism skall upphöra innan samtalen kan återupptas, så vet han att han begär det omöjliga för att vara säker på att inte få det.
Någon kanske måste tala om för honom att terrorismen kommer att utrotas i Palestina när palestinierna, som ett enat folk, kan hoppas på ett annat liv.
Detta kommer att omfatta ekonomin, att öppna gränserna, handel, arbete, kreativitet och politiska perspektiv.
Detta är villkoren, och jag tycker att det är vår plikt, liksom det är det internationella samfundets plikt, att påminna honom om dem.
Jag vill också gärna påpeka att det hittills inte finns något som motsäger den tragiska analys som gjordes av en israelisk akademiker i en bok som ni, herr Solana, känner väl till, eftersom jag lånade ut den till er.
Enligt denna akademiker respekterar Ariel Sharon palestinierna och vill inte att de skall dö av svält, men han strävar efter att förstöra all kollektiv identitet, och i sitt hjärta förkastar han idén om en stat.
Vi bör utveckla den analysen ytterligare i våra anföranden och i vårt arbete, för att utöva påtryckningar på honom.
Mitt sista budskap är att jag inte tror att en politisk myndighet, avsett om det gäller Israel eller Palestina, kommer att ha legitimitet att övertyga människorna om behovet av att offra vissa fredssymboler, oavsett om det är Jerusalem eller rätten att återvända, medan de religiösa myndigheterna själva underlåter att predika fred och delning av de symbolerna, grundat på en gemensam överenskommelse.
Utan detta kommer vi inte att uppnå någonting.
Hälsa dem det från oss!
