# ID: svediakorp-gov452359
# author: Lagendijk (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig börja med att uttrycka min uppskattning av den energi, den tid och det engagemang som den höge representanten har lagt ned under de gångna åren för att hålla glöden vid liv.
Denna glöd är en gnista av hopp.
Ett hopp om att en lösning, trots alla misslyckanden, fortfarande går att hitta i Mellanösternkonflikten mellan Israel och Palestina, för om vi skall vara ärliga har vi under de senaste åren genomfört många diskussioner i detta forum och antagit en mängd resolutioner fulla av goda avsikter, men i ärlighetens namn tror jag att många människor, inklusive mig själv, har betraktat detta som ett hopplöst fall där ingen lösning någonsin skulle kunna finnas.
Nu verkar det som om hopplösheten är slut, eller som om slutet åtminstone kan skönjas.
President Arafat efterträddes av president Abbas, en president som inte bara är beredd att göra stabila åtaganden, utan som dessutom är beredd att ta modiga steg.
Ariel Sharons regering består av partier som alla är överens om en sak, nämligen tillbakadragandet från Gazaremsan.
När det gäller Mellanöstern inser jag att det alltid är farligt att vara överoptimistisk, eftersom det bara krävs en enda bombattack för att den goda utvecklingen skall stanna av.
Men trots detta anser jag att tillbakadragandet från Gazaremsan är en unik möjlighet, den bästa möjligheten på flera år, att bryta den cyniska och skeptiska stämningen och slutligen ta ett steg framåt.
Det innebär emellertid att även Europeiska unionens roll måste förändras.
Europeiska unionen måste gå från försiktiga och allmänna uttalanden till ett mycket konkret och riktat stöd i upprensningen för att den skall fungera smidigt.
Vad innebär då detta enligt Europaparlamentet och även enligt min grupp?
Denna upprensning kan bara genomföras i samråd mellan Israel och palestinierna i närvaro av internationella observatörer.
Vad exakt kan Europeiska unionen göra, och vad är den beredd att göra?
I ett samtal med utrikesministrarna i november 2004 upprepade den höge representanten rådets beslut från i mars 2004.
Europeiska unionen stöder tillbakadragandet från Gazaremsan, under förutsättning att fem villkor uppfylls.
Tillbakadragandet måste vara en del av färdplanen, det måste vara ett steg mot en tvåstatslösning.
Detta tycker jag verkar rimligt, men Israel får inte använda återlämnandet av Gazaremsan till att skapa nya bosättningar på Västbanken eller utvidga gamla bosättningar.
Överlämnandet måste ske i samråd med den palestinska myndigheten och Israel måste hjälpa till att återuppbygga Gazaremsan.
Och det är naturligtvis detta som är problemet.
Därav min fråga till den höge representanten.
Anser han att dessa villkor för tillfället är uppfyllda, eller finns det en möjlighet att de kan bli uppfyllda på kort sikt?
Om inte, vad tänker Europeiska unionen göra för att se till att villkoren uppfylls, och om de inte uppfylls, vad tänker Europeiska unionen göra i så fall?
Kommer vi att ge oss iväg?
Det hoppas jag inte, men om vi är seriösa måste vi försöka uppfylla våra egna villkor.
Låt oss alltså vara optimistiska, för det krävs en ordentlig dos optimism i den här frågan, och låt oss anta att villkoren uppfylls.
Vilka konkreta åtgärder tänker EU vidta i så fall?
Jag upprepar: vi måste lämna de försiktiga uttalandena och släppa fram konkreta förslag.
Kommer vi till exempel att hjälpa till genom att skicka observatörer?
Detta ingår i samtliga planer, men kommer EU att delta?
Vad exakt kommer vi att göra tillsammans med Förenta staterna?
Kommer vi att medla?
Föreligger det någon begäran från Israel eller från palestinierna?
Kommer vi att finansiera återuppbyggnaden?
Om man besöker Gazaremsan så vet man vad som är skadat och vad som bör återuppbyggas, så inte i största allmänhet, utan mycket konkret: Finns det några sådana planer?
Än en gång, herr talman, herr Solana, herr kommissionsledamot, uppröjningen av Gazaremsan är ett gyllene tillfälle att gå framåt.
Om vi missar det här tåget, om det går snett på Gazaremsan, då är jag rädd att vi kommer att få städa upp under mycket lång tid framöver.
