# ID: svediakorp-gov452355
# author: Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 948
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
För det första så instämmer jag i analysen från vår höge representant, Javier Solana.
För mig är det också ett nöje att för första gången tala till er i en debatt om Mellanöstern, i synnerhet eftersom det för första gången på många år finns anledning att vara försiktigt optimistisk.
Så det är underbart att vara här och att berätta om kommissionens tankar för er, vilka naturligtvis i mångt och mycket kompletterar det som Javier Solana sade.
Det pågår faktiskt en mycket uppmuntrande utveckling i regionen.
Rådets tjänstgörande ordförande, Jean Asselborn, har just besökt Jerusalem och Gaza och han tycker att båda parter går framåt, vilket Javier Solana också just har beskrivit.
Opinionsundersökningar som gjorts efter de palestinska valen visar också att en växande majoritet av palestinier och israeler nu stöder en fredsprocess och en fredlig lösning av konflikten baserat på tvåstatslösningen.
Detta i sig är en mycket viktig och uppmuntrande utveckling.
Presidentvalet gick mycket bra.
Jag är mycket tacksam mot Michel Rocard, som jag skattar högt.
Tillsammans med sin grupp har han under besvärliga omständigheter gjort ett mycket bra jobb.
Jag skulle också återigen vilja tacka valobservatörerna och ledamöterna av parlamentet.
De har bidragit till att valet blev en framgång.
Valets politiska resultat gav oss anledning att hoppas.
Palestinska väljare visade sin längtan efter fred och demokrati och valen har nu blivit en drivkraft för en mer demokratisk utveckling i hela regionen.
Samtidigt har vi noga noterat valrapporten och vi kommer att arbeta tillsammans med palestinierna för att undanröja brister i valprocessen, särskilt när det gäller den centrala valkommitténs självständighet.
Vi anser att detta är mycket viktigt med tanke på de kommande parlaments- och kommunalvalen.
Vi delar Javier Solanas åsikt att Mahmud Abbas är en trovärdig partner för fred och en kapabel samtalspartner för palestinsk institutionell uppbyggnad inklusive reformen av säkerhetsstrukturerna.
Han har under de senaste dagarna redan visat prov på sitt ledarskap genom att skicka poliser till norra delen av Gazaremsan, omstrukturera säkerhetstjänsten och, vilket rapporterades i media på måndag, göra en överenskommelse med palestinska grupperingar om att upphöra med attackerna mot Israel.
Allt detta sammantaget visar på en försiktigt positiv utveckling.
Det är viktigt att världssamfundet nu agerar snabbt för att stödja honom.
Det palestinska folket väntar sig konkreta tecken på framsteg: en förbättring av deras sociala och ekonomiska situation, ett återupprättande av respekten för lag och ordning och framsteg när det gäller institutionell uppbyggnad och reformer.
Jag kan lova er att Europeiska kommissionen kommer att göra sin del.
Jag har min företrädare, Chris Patten, att tacka för mycket.
Han talade för palestinierna i mycket svåra stunder.
Jag tackar även dem av er i parlamentet som stödde honom.
Jag kommer att fortsätta i hans anda, speciellt nu när det är ännu viktigare eftersom tiden är inne för att göra mer.
Jag hoppas att vi också kommer att få möjlighet till ökat samarbete inom olika projekt.
Under 2004 anslog vi ungefär 250 miljoner euro och vi kommer att avsätta ungefär samma summa under 2005.
Vi kommer att mycket noggrant kontrollera vad våra pengar används till.
Vi har nu ett nytt instrument i form av de handlingsplaner inom ramen för den grannskapspolitik som vi fattade beslut om i december.
Dessa innehåller politiska och även ekonomiska åtgärder som kommer att stödja fredsprocessen.
De inkluderar att underlätta handeln, att främja ett gott styre och respekt för de mänskliga rättigheterna, att förstå och bekämpa den förödande uppviglingen till hat, att underlätta tillgång till och främjande av respekten för internationell humanitär lag och att uppmuntra samarbete när det gäller väldigt praktiska frågor, miljö, vatten, energi och transport.
Allt detta hoppas vi kommer att leda till en förbättring av levnadsvillkoren.
Vi förlitar oss även på en förbättrad politisk dialog som ger oss möjlighet att inte bara ta upp frågor som rör fredsprocessen utan även frågor om massförstörelsevapen.
Jag kommer att besöka regionen inom kort och kommer då att ta upp dessa frågor med palestinierna och israelerna.
Naturligtvis är det parterna själva som måste göra största delen av jobbet, särskilt att skapa förtroende.
Jag ser redan att det finns en förnyad vilja att göra detta.
Israel kan erbjuda förtroendeskapande åtgärder, till exempel säkerhetssamarbete, frisläppande av fångar, ökad rörelsefrihet, lättnader i det ekonomiska trycket, en bättre efterlevnad av krigets regler och åtgärder för att minska antalet civila offer.
Det är uppenbart att palestinierna måste återgälda detta eller t.o.m. gå före med åtgärder när det gäller säkerhetsfrågor.
De måste befästa den interna palestinska vapenvilan, hantera israeliska farhågor om att vapenvilan kommer att stärka extremisterna, samla in illegala vapen och stänga tunnlarna under gränsen mellan Gaza och Egypten.
Det finns många saker att göra men det viktigaste är att Europeiska unionen står enat i sin önskan och vilja att – som Javier Solana sade – hjälpa båda sidor att slå in på denna väg mot en fred som är värd namnet.
För detta förlitar vi oss också på det besök i Bryssel som president George Bush och hans stab kommer att göra den 22 februari då fredsprocessen i Mellanöstern kommer att stå högst upp på dagordningen.
Om vi åtminstone kan ta några små steg framåt där kommer vi att ha möjlighet att arbeta tillsammans med amerikanerna med den mer övergripande Mellanösternfrågan, något som vi båda är engagerade i.
