# ID: svediakorp-gov452265
# author: Beer (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Sedan denna kammare senast diskuterade detta ämne i oktober förra året har ett antal framsteg kunnat skönjas, men ett antal motgångar har också förekommit.
Jag är lättad över att höra att Förenade kungariket, Tyskland och Frankrike har kunnat gå vidare med förhandlingarna om atomenergiprogrammet.
Framför allt är jag glad att – som vi nyss hörde – gensvaret har varit positivt när vi har tagit upp enskilda fall av grova brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran.
Man lyssnar alltså på oss trots allt och vi kan hoppas att våra aktioner i fråga om mänskliga rättigheter blir framgångsrika.
Europeiska kommissionen är en förhandlings- och dialogpartner i denna process och det är därför i första hand till den som jag vädjar om att mänskliga rättigheter inte skall behandlas som en sekundär fråga utan sättas i centrum på precis samma sätt som de ekonomiska relationerna med Iran, eller frågan om hur vi skall förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen.
Jag vill också göra klart för våra iranska vänner att dialog och förhandling innebär kritisk dialog: företrädare för Iran måste lyssna när vi kritiserar en del av det som pågår i landet och vi kan inte – och kommer aldrig att kunna – acceptera kvinnoförtryck, steningar och avrättningar.
Jag betraktar inte FN: s resolution från december förra året som ett avbrott i denna dialog, utan snarare som en del av vår politik och som en påminnelse för oss.
Tyvärr är resolutionen också ett bevis på att vår oro över situationen i fråga om mänskliga rättigheter, inskränkningar i pressfriheten och förföljelse av journalister är mer än berättigad.
Låt mig än en gång vädja till de iranska myndigheterna att snarast göra något mer än uttalanden och i stället upphöra med steningarna, ge kvinnorna verkliga rättigheter och komma med mer än bara tomma ord om vad denna dialog handlar om.
Vi är också mycket oroade över anklagelserna mot mottagaren av Nobels fredspris, Shirin Ebadi.
Jag anser att inte bara samtliga ledamöter i denna kammare, utan även kommissionens och rådets företrädare gör det klart att vi förväntar oss att hennes goda insatser inte skall hindras på något sätt.
Min grupp kommer att rösta för resolutionen, men vi kommer att begära att artikel 9 skall utgå eftersom denna debatt inte är rätt forum för den.
