# ID: svediakorp-gov452264
# author: Alvaro (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Trots att Iran är ett av de största länderna i världen har det fortfarande en regering vars agerande inger oss oro.
Det gläder mig mycket att höra om de insatser som görs för att främja en dialog med Iran, och om de påtryckningar som Europeiska unionen utövar i fråga om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.
Under den fjärde dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Iran, som hölls den 14 och 15 juni 2004 i Teheran, åtog sig Iran att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna, och detta är bra, men vi kan också se att det finns ett akut behov av att göra någonting åt detta.
Enligt bedömningar av internationella organisationer verkställs nämligen fortfarande mellan 300 och 400 avrättningar om året, ungefär 80 människor pryglas och ett okänt antal stenas till döds – och allt detta sker trots att dessa straff, som ni har hört, inte längre officiellt ingår i den iranska strafflagen.
Något som visar hur stort förakt en regering kan hysa för sina egna medborgare är artikeln om stening, nr 119 i den tidigare iranska strafflagen, enligt vilken de stenar som används vid en stening inte får vara så stora att den dömda personen dör av en eller två av dem och inte heller så små att de inte kan kallas stenar.
Tortyr fungerar så, legitimerad av staten i syfte att leda till döden, och det återstår att bevisa att detta straff inte längre verkställs i dag vid denna tidpunkt under det tjugoförsta århundradet.
Man har också talat om ungdomars mänskliga rättigheter: även om dödsdomar avkunnas mot dem verkställs domen inte förrän de fyller 18 år.
Detta innebär att minderåriga som är 14 år eller äldre kan tillbringa upp till fyra år i vad som kallas uppfostringsläger, i avvaktan på att avrättas i stället för att kunna få en ordentlig utbildning och en framtid som de kan se fram emot.
Vi har just hört vad FN har haft att säga om situationen i Iran.
Jag är mycket glad över att det brev som Europaparlamentets talman Josep Borrell skickade till den iranska ambassadören har bidragit till att en stening som skulle ha verkställts i slutet av förra året har skjutits upp och att domen har ändrats.
Låt oss fortsätta att utöva detta slags påtryckningar, för endast på detta sätt kommer vi att göra våra mål rättvisa i världens ögon.
