# ID: svediakorp-gov452262
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Politik i allmänhet och bilaterala förbindelser i synnerhet innebär ofta att man måste kompromissa.
Detta är särskilt fallet om man vill göra framsteg med partner som man inte har mycket gemensamt med.
Även om parterna inte erkänner det accepterar jag därför att man på sätt och vis har uppnått en kompromiss som å ena sidan innebär att Iran uppfyller Internationella atomenergiorganets (IAEA) krav i kärnkraftsfrågor och å andra sidan att man återupptar förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet med EU, vilket skedde i januari.
Det finns dock ett område där man inte kan kompromissa, och det är på de mänskliga rättigheternas område.
Det kan tänkas att Iran sköter sig väl när det gäller kärnkraft, men parlamentet kommer i varje fall inte att belöna Iran genom att blunda för vad som pågår i landet på de mänskliga rättigheternas område, och jag vill också påminna kommissionen och rådet om att varje avtal måste godkännas av parlamentet.
Om situationen för de mänskliga rättigheterna fortsätter att utvecklas som hittills tvivlar jag starkt på att ett avtal kommer att godkännas.
Till och med FN: s generalförsamling påtalade vid sitt sammanträde den 20 december i fjol den försämrade situationen i Iran i fråga om yttrande- och åsiktsfrihet och frihet för medierna, och även de godtyckliga gripandena utan anklagelser eller rättegångar.
Det är journalister och de som skriver för Internet som behandlas på detta sätt, och av samarbetsorganet för skydd av människorättsaktivister har jag hört att mottagaren av Nobels fredspris Shirin Ebadi i går kallades till den allmänna åklagarens kontor i Teheran.
Anledningen till detta är ännu inte känd, men jag misstänker att detta är ännu ett fall av gammal traditionell skrämseltaktik.
Bortsett från detta är det oacceptabelt att dödsdomar fortfarande verkställs, särskilt mot ungdomar och utvecklingsstörda, och det finns fortfarande ingen bekräftelse på att avrättning genom stening nu tillhör det förflutna och inte kommer att tillämpas igen.
Låt oss därför sända ett tydligt budskap om att vi inte kommer att tillåta Iran att fortsätta med en sådan politik.
