# ID: svediakorp-gov452256
# author: Posselt (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kineserna har ett ordspråk som säger att man bör kasta bort sin klocka innan man börjar förhandla.
Detta kloka talesätt får inte missförstås: det råder oss till envis beslutsamhet snarare än till passivitet.
När människorättsfrågorna gång på gång kommer upp till ytan och blir så efterhängsna att vi börjar resignera, vilket ibland händer, det är då vi envist och tydligt måste fortsätta att säga vår mening.
Vi får inte förtröttas i försvaret av de mänskliga rättigheterna, vare sig det är den kinesiska regeringen eller andra regimer som kränker dessa.
Vi får dock inte misstolka detta talesätt så att det skulle betyda att vi inte bör göra någonting.
Vi måste vara otåliga när vi protesterar mot de omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i ett land som Kina som är en sådan viktig partner.
Det som engagerar oss särskilt i dag är det öde som drabbat en äldre tibetansk munk och en biskop i den underjordiska kinesiska kyrkan.
Den grova förföljelsen av dessa båda är en kränkning av den universellt accepterade principen om religionsfrihet.
Jag vill klargöra för våra kinesiska partner att det är ovärdigt en mycket gammal och högt utvecklad kultur som deras att förtrycka en annan kultur, Tibets, som är lika gammal och vördnadsvärd.
Det anstår inte en så avancerad kultur att förtrycka och förfölja trossamfund som den buddhistiska trosgemenskapen och den katolska kyrkan.
Kina behöver inte detta och genom att handla på detta sätt åsamkar landet sig självt enorm skada.
Vi européer måste låta våra ord följas av handling.
Vi måste försöka utöva påtryckningar för att genomdriva respekt för mänskliga rättigheter även när den stat som kränker dem är stor och dessutom en viktig handelspartner.
Detta gäller både Ryssland i dess mellanhavanden med Tjetjenien och Kina när det gäller Tibet och religionsfrihet.
I dessa frågor måste vi tillämpa samma kriterier snarare än att fördöma små stater samtidigt som vi håller god min inför de stora staterna.
Bara om vi gör det kommer EU: s människorättspolitik att förbli trovärdig i framtiden.
