# ID: svediakorp-gov452189
# author: Bennahmias (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 241
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Vi kan inte acceptera vare sig formen av eller innehållet i vad som skett.
Vi har hört kommissionens svar.
Det är det vanliga svaret från arbetsgivare till friställda anställda, och som innebär att alla avtal har följts.
Det är faktiskt inte så.
Detta är snarare en arbetstvist.
Dessa språklärare har arbetat för kommissionen i decennier.
De har utbildat olika kommissionärer i de olika ländernas språk och ändå sparkas de ut.
Det är oacceptabelt.
Jag kan inte för ett ögonblick tro att kommissionen skulle kunna jämföras med vad som i Frankrike nedsättande kallas bossarna.
Det är inte möjligt.
Eftersom detta är en arbetstvist krävs nya förhandlingar och ytterligare diskussion.
Jag kan mycket väl tänka mig att det finns oundvikliga frågor om successiv outsourcing, men några år till hade kunnat gå innan denna successiva outsourcing ledde till att språklärare vid kommissionen sades upp.
För de flesta skulle en tidsfrist om fem, sex eller tio år ha varit på sin plats.
Det krävs därför diskussioner i en tvist som denna.
För min del tror jag att kommissionen vill lyfta fram sin syn på den sociala dimensionen, som försvaras av Europaparlamentet och av EU som helhet, och sedan måste en diskussion hållas, och här är kommissionen, särskilt i dag, skyldiga att föregå med oklanderligt exempel.
