# ID: svediakorp-gov452185
# author: Potočnik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,192
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den 9 juni 2004 beslöt den tidigare kommissionen att säga upp avtalen med 43 språklärare.
Beslutet har av vissa parter uppfattas som ” utan insyn ” och ” oberättigat ”.
De frågor som ordföranden för utskottet för sysselsättning och sociala frågor ställt avspeglar den oro som lärarna själva har uttryckt.
Innan jag svarar utförligt på den ärade ledamotens frågor skulle jag vilja göra några inledande kommentarer.
För det första fattades beslutet i syfte att följa principen om sund finansiell förvaltning.
Sedan 1997 har kommissionens språkkurser hållits av interna lärare med direktavtal med kommissionen eller av språkskolor som utvalts genom ett öppet anbudsförfarande.
Var och en av dessa metoder står för ungefär 50 procent av kurserna.
Från kvalitetssynpunkt har kartläggningar visat att det inte finns någon skillnad mellan de kurser som hålls av interna lärare och de som hålls av språkskolorna.
Å andra sidan finns det en betydande budgetmässig skillnad: en timmes undervisning som ges av en intern lärare kostar fyra gånger så mycket som en timme som ges av en språkskola.
Om vi tar 2003 som exempel är kostnaderna per år cirka 3,5 miljoner euro jämfört med 900 000 euro.
För det andra har språklärarna beviljats generös kompensation.
Kommissionen erbjöd avgångsvederlag som gick en bra bit över lagens minimikrav.
Minimikompensationen skulle ha varit tre månadslöner per fem års tjänstgöring.
Detta skulle ha lett till en kompensation motsvarande mellan 12 och 19 månadslöner.
Kommissionen valde dock att beräkna kompensationen med utgångspunkt från det högsta belopp som beviljats av de belgiska domstolarna.
Detta gav kompensationer på mellan 14 och 24 månadslöner, vilket motsvarar ett bruttobelopp på mellan 19 000 euro och 152 000 euro.
Dessutom valde kommissionen att betala denna kompensation utan att kräva att lärarna skulle tjänstgöra hela uppsägningstiden ut.
För det tredje är beslutet att säga upp avtalen i fråga inte något som kommissionen ensamt har tagit initiativ till, utan snarare ett resultat av de förändringar som budgetmyndigheten inledde i mitten på 1990-talet.
För att förstå beslutet den 9 juni 2004 måste vi gå tillbaka till ärendets början.
Hela processen inleddes i början på 1990-talet när parlamentet lade ut sin språkutbildning i Luxemburg på entreprenad.
Vid den tiden hölls språkkurserna hos kommissionen och rådet av interna lärare som beviljats civilrättsliga avtal utan anbudsinfordran eller urvalsförfarande.
I mitten av 1990-talet kritiserade budgetutskottet både kommissionen och rådet för kostnaderna för detta förfarande.
Efter utdragna diskussioner drog de tre parterna, dvs. budgetutskottets ordförande, rådets generalsekreterare och kommissionären med ansvar för personalfrågor, slutsatsen att det var önskvärt att successivt lägga ut hela verksamheten på entreprenad.
Som ett första steg kom parterna överens om en anbudsinfordran för tillhandahållandet av språkkurser samt att också göra undantag från den principen genom att låta befintliga interna lärare fortsätta med sin verksamhet inom ramen för de ingångna avtalen.
För det fjärde innebar trepartsmötet inte ett åtagande om livstidsanställning för lärarna.
För att vara exakt beslöt man vid trepartsmötet att låta lärarna fortsätta att arbeta enligt avtal om tillsvidareanställning utan att behöva delta i anbudsinfordran.
Denna punkt klargjordes för fackföreningarna vid den aktuella tidpunkten, vilket framgår av mötesprotokollen.
Samtidigt är möjligheten att säga upp ett avtal om tillsvidareanställning underkastad tvingande belgisk lag.
Varje avtal mellan parterna om att inte tillämpa lagen är ogiltigt.
Efter denna allmänna inledning skulle jag nu vilja gå över till de specifika frågor som har ställts.
Fråga ett: Underrättade och rådfrågade kommissionen rådet och Europaparlamentet innan kommissionen på egen hand bröt mot trepartsöverenskommelsen?
Det är tre saker som vi bör beakta här.
För det första bröt kommissionen inte trepartsöverenskommelsen eftersom den inte innebar ett åtagande om att lärarna skulle få åtnjuta livslång anställning.
För det andra medger kommissionen att den kunde ha informerat medundertecknarna av trepartsöverenskommelsen, dvs. budgetutskottet och rådet, om sin avsikt att fortsätta med den andra fasen av utläggningen av verksamheten.
Kommissionen anser dock att dess beslut på det stora hela låg i linje med den inriktning som fastställdes i trepartsöverenskommelsen och av budgetmyndigheten.
Fråga två: När underrättade kommissionen lärarnas företrädare, de fackliga företrädarna och den lokala personalkommittén?
Kommissionen informerade lärarnas företrädare, tillsammans med de berörda lärarna, vid stormötet den 18 juni 2004, innan beslutet formellt tillkännagavs.
Enligt överenskommelsen om dialog mellan arbetsmarknadens parter, företräder personalrepresentanter och den lokala personalkommittén personer som är anställda enligt tjänsteföreskrifterna.
Eftersom språklärare inte hör till denna kategori var inga personalrepresentanter inblandade i fallet vid den här tidpunkten.
Fråga tre: Vad för slags information fick lärarnas företrädare, de fackliga företrädarna och den lokala personalkommittén?
Kommissionen informerade lärarna och deras företrädare om det beslut som fattats den 9 juni 2004 och om orsakerna till detta samt förklarade de praktiska konsekvenserna och arrangemangen, däribland kommissionens planer för avgångsvederlag.
Fråga fyra: Anser kommissionen att det sätt på vilket detta ärende behandlats utgör ett gott exempel på goda metoder för samråd i förväg och underrättande i god tid?
Sett ur rättslig synvinkel skulle jag vilja svara ja: kommissionen fullgjorde alla relevanta skyldigheter även om den som sagt kunde ha informerat medundertecknarna av trepartsöverenskommelsen innan beslutet fattades.
Fråga fem: Anser kommissionen att den fullt ut levt upp till sitt sociala ansvar gentemot berörda lärare?
Kommissionen har inte bara fullgjort alla sina rättsliga skyldigheter utan har också tolkat sina skyldigheter på det sätt som är mest förmånligt för de berörda personerna.
Fråga sex, den sista frågan: Kan kommissionen redogöra för och överlämna kopior av eventuella juridiska utlåtanden av kommissionens rättstjänst avseende uppsägningen av lärarna som verkställdes till följd av en begäran från generaldirektoratet för personal och administration?
Utlåtandena från kommissionens rättstjänst omfattas av tillämpliga regler om förhållandet mellan advokater och deras klienter.
Därför kommer kommissionen inte att lämna ut utlåtandena eller kommentarerna från sin rättstjänst.
Kommissionens ståndpunkt kan sammanfattas enligt följande.
För det första: Vad gäller sakfrågan anser kommissionen att beslutet att säga upp de berörda avtalen var sunt.
Det var inte längre hållbart att fortsätta med ett dubbelt system där hälften av kurserna tillhandahölls av interna lärare till en kostnad som var ungefär fyra gånger högre än de kurser som tillhandahölls av språkskolor, utan någon skillnad i kvalitet.
För det andra genomförde kommissionen detta beslut i full överensstämmelse med sina rättsliga skyldigheter.
För det tredje medger kommissionen att den kunde ha informerat sina medundertecknare av trepartsöverenskommelsen innan den fattade sitt beslut.
Kommissionen anser dock att dess beslut på det stora hela låg i linje med de av trepartsöverenskommelsen och budgetmyndigheten fastlagda inriktningarna.
Kommissionen har avslutningsvis inte för avsikt att minska antalet kurser.
Den bekräftar sin utfästelse om flerspråkighet och om att fortsätta att ge sin personal möjlighet till språkundervisning av hög standard utan att ge avkall på kvaliteten.
Att få mer valuta för pengarna utan att förlora något i kvalitet är uppenbart ett sätt att uppnå detta mål.
