# ID: svediakorp-gov452184
# author: Hughes (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 852
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den 9 juni 2004 beslutade kommissionskollegiet att säga upp 43 språklärare med i det närmaste omedelbar verkan.
Nio dagar senare delgav de ansvariga tjänstemännen beslutet till lärarna själva vid ett stormöte i Bryssel.
Jag skulle vilja citera vad två av lärarna sade vid det tillfället:
” Vi fördömer den flagranta bristen på öppenhet från kommissionens sida, som väntade tills i dag med att tillkännage uppsägningen av lärarnas avtal.
I ett Europa som gör anspråk på att vara socialt, fördömer vi också kommissionens cynism, som har försatt dessa arbetstagare i stora svårigheter.
En del är familjeförsörjare med barn, många av dem är kvinnor.
De flesta av dessa lärare är i en ålder då det är ytterst svårt att hitta en lämplig anställning.
I trepartsöverenskommelsen från mars 1997 visade lärarna sin vilja att samarbeta i utbyte mot ett löfte från kommissionen att behålla deras avtal fram till pensioneringen.
För inte så länge sedan försäkrade Serenella Morelli, utbildningsansvarig i rådet, vid flera tillfällen och i närvaro av kommissionens företrädare att lärarnas anställningar var tryggade tills de pensionerades.
Vi vill få dessa löftesbrott av kommissionen protokollförda. ”
Jag anser att detta långa citat sammanfattar en sorglig historia mycket väl.
Jag har träffat de avskedade lärarna många gånger under de senaste månaderna och har läst en hel del av dokumentationen från tiden fram till deras avskedande.
Därav framgår ett antal saker.
För det första att beslutet kom som en blixt från klar himmel för lärarna.
De fick inga som helst förvarningar om planerna på att avskeda dem.
De tillfrågades inte alls om planerna.
Dokument från hela 2003 och första hälften av 2004 visar att lärarna vid en hel rad möten gavs intrycket av att allt var väl, att verksamheten pågick som vanligt.
I en uppsättning dokument från mitten av 2003 avvisas till och med ryktena om en planerad omorganisation.
Andra dokument visar den helt normala framtidsplaneringen av språkutbildningen för perioden 2004 – 2005.
I juni 2004 fick lärarna emellertid helt oväntat besked om sitt plötsliga avskedande.
För det andra framgår det klart att kommissionen uppenbart anser sig stå över lagen.
Om en privatägd enhet skulle bete sig på samma sätt som kommissionen har gjort skulle den finna att den brutit mot EU: s lagar om information och samråd, kollektivt avskedade och överflyttning av verksamhet.
Säkerligen kommer vi i dag att få höra att de belgiska lagar som genomför dessa EU-direktiv inte gäller för kommissionen som offentlig förvaltning, och ändå anställdes dessa lärare med belgiska anställningsavtal som lyder under belgiska anställningslagar.
Samma institution begär att näringslivet skall handla på ett socialt ansvarsfullt sätt, och ändå har den hittills hanterat denna fråga fullständigt socialt ansvarslöst.
För det tredje har kommissionen visat total brist på hänsyn till dessa personers svåra belägenhet.
Över 60 procent av dem är över 55 år.
Sex månader efter kommissionens beslut besannades deras värsta farhågor om att inte lyckas få arbete i deras ålder endast allt för väl.
Än värre är att lärarna enligt det avtal som kommissionen ingått med dem endast har haft rätt till ett begränsat antal timmar och att de enligt ett dokument som jag fått därför inte är berättigade till arbetslöshetsunderstöd, förtidspension eller socialförsäkringar.
De skulle alltså komma att sakna skydd fram till 65 års ålder, då deras pension skulle bli cirka 500 euro per månad.
Det är uppenbart att ett flertal familjer som är ekonomiskt beroende av dessa lärare riskerar att drabbas av stora ekonomiska problem.
I samband med trepartsöverenskommelsen 1997 fick lärarna och deras företrädare avslutningsvis helt klart uppfattningen att deras anställning skulle fortsätta fram till pensioneringen i utbyte mot att de accepterade nya arbetsformer och att arbete lades ut på externa företag allteftersom lärarna avgick.
Detta offentliggjordes allmänt vid den tidpunkten – t.ex. i nyhetsbrev från fackföreningar – och ingen från kommissionen tycks ha dementerat detta.
En kommissionstjänsteman sade något talande till oss när vi frågade ut henne om saken i utskottet.
Hon sade att kommissionens rättstjänst en tid efter trepartsöverenskommelsen ombads att yttra sig om huruvida en sådan garanti var möjlig.
Rättstjänsten sade att den inte var möjlig.
Detta leder till en viktig fråga.
Varför ombads rättstjänsten att uttala sig om en sådan garanti inte hade ställts vid trepartsmötet?
Det står klart att en sådan garanti verkligen ställdes, oavsett om detta bekräftades skriftligen eller inte, och att kommissionen, som tigit still under de många möten där garantin sedan dess har nämnts, var mycket nöjd med att låta alla leva i den tron tills det blev lägligt att gå tillbaka till det rättsliga uttalandet.
Kommissionen har betett sig skamligt.
Det är dock aldrig för sent.
Så vitt jag förstår är ett möte mellan kommissionen och fackföreningarna i Bryssel planerat till i morgon.
Jag hoppas att detta blir första steget mot att dessa lärare återfår sina tjänster.
