# ID: svediakorp-gov452108
# author: Markov (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Ingen kan med gott samvete be utvecklingsländerna att fortsätta att betala sina skulder, eftersom de redan har betalat tillbaka dessa skulder sju gånger om, och ändå är deras skulder fyra gånger högre än de var från början.
Herr Potočnik!
Jag skulle därför vilja säga emot er på en punkt.
Ni citerade absoluta per capita-siffror, men sådana siffror än inte den avgörande faktorn.
Varje invånare i Brandenburg där jag bor är skuldsatt till ett belopp av inte mindre än 16 000 euro, men vår nationella ekonomi har en sådan struktur att vi kan hantera det.
Utvecklingsländernas nationella ekonomier kan dock inte hantera en sådan skuld.
Enligt min mening är huvudfrågan därför inte om vi skall bevilja uppskov med amorteringen, nedskrivning av skulden, betalningsanstånd eller liknande, utan om att lånen bör avskrivas, eftersom dessa länder behöver de pengar de för närvarande nästan helt lägger på räntor – utan att ens amortera – till att ta itu med sina ekonomiska, sociala och miljömässiga problem.
Vi borde hjälpa dem att hjälpa sig själva.
Den som tror att detta skulle invalidisera de rika industrialiserade länderna bör betänka att Irakkriget kostade USA 150 miljoner US-dollar per dag.
President Bush har bett kongressen om ytterligare 80 miljarder US-dollar, medan Pakistans skulder uppgår till blygsamma 11 miljarder US-dollar.
Om vi jämför dessa siffror är det uppenbart att skulden skulle kunna avskrivas helt, och detta måste vara vårt mål.
Vidare sägs det ofta – och jag har hört det sägas här i kammaren i dag igen – att skulden uppvägs av bistånd.
Jag beklagar, men om den politiska viljan finns och om vi uppriktigt vill hjälpa dessa länder, då måste de fattigaste ländernas skuld avskrivas helt.
Dessutom måste de rika länderna till sist leva upp till sitt frivilliga åtagande att avsätta 0,7 procent av sin BNP till bistånd.
Ett sådant föredömligt agerande behövs verkligen för dessa länder och för Europeiska unionen.
