# ID: svediakorp-gov452107
# author: Schmidt, Frithjof (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Världen befinner sig i en omfattande och långdragen skuldkris, som fortsätter att vara ett av de viktigaste hindren för att länderna på södra halvklotet, eller åtminstone många av dessa länder, skall kunna nå en oberoende och dynamisk ekonomisk tillväxt.
Detta illustreras med all tydlighet av två siffror.
För det första tvingas en stor del av de fattigaste länderna att använda över 40 procent av sin BNP till att betala av på sina skulder.
Under sådana omständigheter blir en oberoende ekonomisk tillväxt näst intill omöjlig och vi behöver därför ett övergripande initiativ för skuldlättnad.
För det andra betalas i genomsnitt närmare 1,50 euro tillbaka till länderna i norr i form av räntebetalningar för varje euro som vi nu beviljar länderna i söder i utvecklingsbistånd.
Detta är ytterligare ett skäl till att vi behöver ett övergripande initiativ för skuldlättnad.
Med tanke på att Indonesien, som den här debatten handlar om, skulle behöva betala tillbaka 4 miljarder euro i år står det med all önskvärd tydlighet klart att detta direkt skulle upphäva effekten av allt utvecklings- eller katastrofbistånd.
Jag blev därför glad att höra rådsordföranden säga i dag att han är för en fullständig skuldavskrivning för Indonesien.
Vi behöver en internationell konferens om skuldlättnad, men Parisklubben, som inte är någonting annat än ett möte mellan fordringsägare, klarar inte av att anordna en sådan.
Vi behöver en internationell konferens med deltagare från både långivarländer och låntagarländer och från de drabbade civila samhällena, vilka skulle fungera som tillsynsorgan.
Alla dessa deltagare skall ha samma rättigheter.
Såväl Europeiska unionen som parlamentet bör uttala sitt stöd för en sådan konferens.
