# ID: svediakorp-gov452102
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 628
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Denna debatt om skuldlättnad äger rum vid en lämplig tidpunkt.
Diskussioner om skuldlättnad för länder som har drabbats svårt av katastrofen i Indiska oceanen pågår i Paris.
Sådana lättnader måste bli omfattande och genomföras snabbt.
Jag vill passa på att nämna att Parisklubben sammanträder i dag för att diskutera möjligheten erbjuda betalningsanstånd för de länder som så önskar.
Låt oss dock erkänna att situationen i Irak, som har gett upphov till denna fråga och denna debatt, är speciell och exceptionell.
Den skuldlättnad för Republiken Irak som Parisklubben beslutade om i november, en skuldlättnad som jag skulle vilja kalla omfattande, är otvivelaktigt nödvändig för att landets ekonomi skall kunna byggas upp igen men också för att ett självständigt Irak med demokratiska och legitima institutioner skall kunna återuppstå.
Frågan om den skuldlättnad som Irak behöver och som jag nyss nämnde gör sig dock gällande – med samma kraft, vill jag betona – även när det handlar om de minst utvecklade länderna.
Det vore obegripligt, för att inte säga absurt, om bara de länder som drabbats av en naturkatastrof eller en konflikt beviljas skuldlättnad.
Total fattigdom i sig orsakar verkliga katastrofer varje dag i form av undernäring, ständig analfabetism, hög barnadödlighet, aids och mycket annat.
Fattigdomen hindrar utvecklingen och ger näring åt alla slags konflikter som orsakar tusentals och till och med miljontals människors död, vilket medierna ofta bortser från eller tiger om.
Vi inser alltså att skuldlättnad för de allra fattigaste länderna är centralt i kampen mot fattigdom, men också för stödet till en politik som syftar till att utrota fattigdom och stödet för återupptagandet av en utvecklingsprocess som överensstämmer med millennieutvecklingsmålen.
En hög skuldsättning och en skuldbörda som inte längre står i proportion till ett lands ekonomiska kapacitet hindrar alla utvecklingsmöjligheter och leder paradoxalt nog inte till det ekonomiska uppsving man hoppats på utan till djupaste misär för de fattigaste ländernas befolkningar.
Europeiska unionen har inte stått passiv inför detta faktum och kommer heller inte att göra det framöver.
Vid Monterreykonferensen gjorde unionen praktiska åtaganden och den eventuella översynen av dessa kommer att diskuteras vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte i april.
Det praktiska resultatet av Europeiska unionens ansträngningar att lätta på utvecklingsländernas skuldbörda var HIPC-initiativet för kraftigt skuldtyngda fattiga länder, som Världsbanken och IMF inledde 1996 och utökade 1999.
Detta är en samordnad strategi som syftar till att få ned de fattigaste ländernas skuldbörda till en hållbar nivå, och det omfattar inte bara offentliga, bilaterala och multilaterala skulder utan också handelsrelaterade skulder.
Initiativet har potential att hjälpa fyrtiotvå länder, varav trettioåtta i Afrika söder om Sahara.
Resultaten hittills är positiva men ändå otillräckliga.
Inverkan på de handelsrelaterade skulderna har varit begränsad.
Cirka 60 procent av HIPC-initiativets finansiering kom från Europeiska unionen.
Flera av fordringsägarna har ännu inte vidtagit några åtgärder för att lätta på skuldbördan.
Förenade kungarikets kommande ordförandeskap för såväl G8 som EU har gjort att skuldlättnad för de minst utvecklade länderna har blivit ett prioriterat mål.
Vi vill samarbeta nära med Förenade kungariket och därmed göra det möjligt för Europeiska unionen att utforma en konsekvent och ambitiös strategi på detta område.
Skuldlättnad måste fortsätta att vara ett av de prioriterade målen i EU: s samarbets- och utvecklingspolitik.
Denna fråga kan inte hanteras åtskild från övriga politikområden såsom handelspolitiken, däribland antagandet av ett nytt allmänt preferenssystem, tydliga slutsatser från Doharundan som är förmånliga för utvecklingsländerna, ökat utvecklingsbistånd inriktat på att utrota fattigdom, stöd till goda styrelseformer samt lösning och förebyggande av konflikter.
