# ID: svediakorp-gov452073
# author: Potočnik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,254
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill först och främst framföra ursäkter från kommissionären Benita Ferrero-Waldner.
Hon beklagar verkligen att hon inte kan delta i den här diskussionen.
Men skälet till det hänger samman med just denna diskussion.
Enligt de ursprungliga planerna skulle hon ha deltagit men är nu på väg till Washington för möten med den nuvarande och framtida amerikanska administrationen, inklusive utrikesminister Colin Powell, den blivande utrikesministern Condoleezza Rice och den blivande rådgivaren i nationella säkerhetsfrågor, Stephen Hadley.
Benita Ferrero-Waldner kommer att informera utskottet för utrikesfrågor om sitt besök den 25 januari 2005.
Kommissionen välkomnar tillfället att diskutera de transatlantiska förbindelserna med er på ett tidigt stadium under denna valperiod.
En översyn av våra förbindelser med Förenta staterna står högt upp på vår politiska dagordning under de närmaste månaderna, och detta på goda grunder, eftersom utfallet kommer att ha stor betydelse för utvecklingen av de transatlantiska förbindelserna under de kommande åren.
Diskussionen här i dag kommer därför lägligt.
Jag skulle vilja börja med att ta upp två klara och obestridliga fakta.
För det första är förbindelserna mellan EU och Förenta staterna faktiskt unika och oersättliga.
För det andra är balansräkningen när det gäller dessa förbindelser i grunden positiv.
Ekonomiskt sett har vi det största handels- och investeringsutbytet i världen, med siffror på 600 miljarder euro i handelsutbyte under 2003 och investeringar på 1 500 miljarder euro under 2002.
Dessa investeringar har direkt eller indirekt bidragit till att skapa ca 12 miljoner arbetstillfällen på båda sidor av Atlanten.
Men förbindelserna mellan oss omfattar mycket mer än det rent ekonomiska området, även om man i viss medierapportering fortfarande enbart fokuserar på tidigare meningsskiljaktigheter i fråga om Irak.
Vi samarbetar med utomordentlig framgång t.ex. på Balkan, i Afghanistan och i Ukraina.
Mot denna bakgrund står det klart att förbindelserna mellan EU och Förenta staterna måste anpassas till säkerhetssituationen och de föränderliga globala prioriteringarna.
De måste också anpassas till förändringarna inom EU.
Vi är övertygade om att stärkandet av EU: s utrikespolitik också kommer att öka och intensifiera våra förbindelser med Förenta staterna.
EU och Förenta staterna är i väsentliga stycken grundade på samma principer och värderingar: respekt för rättsstatsprincipen, demokratin, de mänskliga rättigheterna och naturligtvis den fria marknadsekonomin.
Vi delar också många gemensamma intressen såsom kampen mot terrorism, främjandet av lösningar på regionala konflikter, förbindelserna med tredjeländer, främjandet av transatlantiska ekonomiska förbindelser, fullföljandet av WTO: s Doha-runda och skapandet av välstånd i hela världen.
I många fall har vi samma strategi när det gäller att uppnå dessa mål.
I andra fall har vi, trots att vi har samma målsättningar, olika sätt att ta itu med frågorna.
Det finns också områden där våra uppfattningar skiljer sig diametralt åt, t.ex. hur klimatfrågorna bör hanteras och vissa aspekter av mänskliga rättigheter och internationell rätt.
När det gäller de viktigaste frågorna för EU och Förenta staterna i dag är det naturligt att börja med att ta upp våra multilaterala insatser i Indiska oceanen.
Den mänskliga tragedi som nyligen inträffat har tydligt visat att endast ett effektivt internationellt samarbete är framgångsrikt i krissituationer.
Stödet från EU och Förenta staterna har varit av vital betydelse och tillsammans har vi tjänat som ett gott exempel på en effektivt fungerande multilateralism.
Vi vill fortsätta detta arbete för en effektiv multilateralism genom att nära samarbeta med Förenta staterna i frågor såsom reformeringen av FN och klimatförändringen.
Jag övergår nu till ett av de viktigaste områden där det finns meningsskiljaktigheter mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.
Min kollega Peter Mandelson meddelade i går att EU och Förenta staterna kommit överens om villkoren för att inleda förhandlingar om subventioner till den civila flygplanssektorn.
Syftet med dessa förhandlingar, som kommer att pågå i tre månader, är att avskaffa subventionerna och införa en rättvis och marknadsbaserad konkurrens mellan Boeing och Airbus.
Genom denna överenskommelse har EU och Förenta staterna visat sin vilja att lösa konflikten om handeln med stora civila trafikflygplan och att ägna tid och resurser åt detta i förhandlingar i stället för att fortsätta konflikten inom ramen för WTO.
Detta är ett viktigt steg.
Men det är bara inledningen på en process och inte något avslutande steg.
Mycket arbete återstår.
Kommissionen avser att nära samarbeta med medlemsstaterna och Airbus men också med Förenta staternas företrädare på handelsområdet för att komma fram till ett slutligt resultat som gör att Europas konkurrenskraft bibehålls inom denna viktiga sektor.
När det gäller regionala frågor skulle jag framför allt vilja peka ut tre områden som vi gemensamt prioriterar.
För det första bör vi fördubbla våra ansträngningar att skapa fred i Mellanöstern när nu ett nytt palestinskt ledarskap utsetts.
Det är av avgörande betydelse att vi genom kvartetten (EU, FN, Ryssland och Förenta staterna) tar till vara den positiva kraft som nu finns hos parterna för att försäkra oss om att färdplanen utan dröjsmål genomförs fullt ut.
För det andra måste vi fortsätta vårt gemensamma arbete med att hjälpa Irak att förverkliga demokrati, fred, välstånd och stabilitet.
För det tredje har vi samma målsättning när det gäller att förhindra Iran från att utveckla kärnvapenkapacitet och vi bör båda göra vårt bästa för att se till att Iran fullt ut följer Parisöverenskommelsen.
Utan tvivel har många av er en känsla av att vi skulle kunna göra mer och arbeta bättre tillsammans.
Kommissionen delar denna känsla.
För att vårt samarbete med Förenta staterna skall kunna fortsätta att utvecklas på ett framgångsrikt sätt måste vi stå enade och vara konsekventa, effektiva och pragmatiska.
Ett viktigt arbete har redan gjorts för att på nytt stärka banden mellan oss.
Kommissionen bedömer för närvarande olika intressenters bidrag till diskussionen om hur det ekonomiska partnerskapet mellan EU och Förenta staterna skall kunna stärkas, och vi kommer att föreslå en strategi med konkreta åtgärder inför nästa toppmöte mellan EU och Förenta staterna senare i år.
Vi ser också över den institutionella ramen för våra förbindelser.
Kommissionen kommer före vårens toppmöte mellan EU och Förenta staterna att lägga fram ett meddelande för parlamentet och rådet om ramarna för våra förbindelser och det ekonomiska partnerskapet.
Europaparlamentet spelar en viktig roll för att främja banden mellan EU och Förenta staterna.
Vi har noga lyssnat till era åsikter i de frågor som gäller det transatlantiska nätverket för politik, och vi ser fram mot en allmän konstruktiv dialog med er om framtiden för det transatlantiska partnerskapet.
Ni är en viktig allierad för oss när det gäller att få detta partnerskap att blomstra och växa sig starkare under de kommande åren.
Vi är övertygade om att en mer långtgående dialog mellan er och Förenta staternas kongress är avgörande för att stärka en god grund för våra bilaterala förbindelser.
Låt mig slutligen understryka att kommissionen fäster stor vikt vid president Bushs besök i Bryssel den 22 februari.
Vi ser detta som ett viktigt tillfälle att ge partnerskapet förnyad kraft och fastställa gemensamma prioriteringar och uppgifter.
Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att se till att detta besök blir en framgång och att det blir en bekräftelse på det vi redan ser som lovande tecken på förbättrade förbindelser.
